Digital detox 2.0: Är det dags att göra slut med telefonen?

Telefon digital detox

Förr betydde en digital detox att logga ut totalt, men med ett ökande beroende behöver vi nya förhållningssätt. ELLE tittar närmare på slow-tech-rörelsen och reder ut hur vi kan minska den digitala stressen. Dags för en Insta-fasta?
14 juni, 2018

64,5% av alla 18–34-åringar tar med sig telefonen in på toaletten.*
71% av smartphoneanvändarna har side-bar-konversationer (det vill säga skriver i hemlighet meddelanden om en person som befinner sig i samma rum).*
3,8 timmar – den tid 16–24-åringar ägnar sig åt sin telefon per dag.**
70,1% av alla 18–34-åringar sover med telefonen inom räckhåll.***
2 617 – så många gånger rör genomsnitts- personen vid sin telefon per dag.*

*FaceBook Messenger, november 2017
**Kantar TNS, oktober 2017
***Survata for LivePerson, september 2017

Av Pandora Sykes Sammanställt av Clara Balzary

För ett tag sedan tog jag två veckors semester från Instagram. En Insta-fasta, så att säga. Det var under Paris modevecka, flödet svämmade över av Zoolander möter The Truman show-ögonblick och jag insåg att jag behövde en paus från bildhetsen. Under de senaste fem åren hade mitt längsta Insta-uppehåll varat i två dagar och innan jag började frilansa i januari skulle bara tanken ha skrämt vettet ur mig. Att slita sig från fotofällan var likställt med digitalt självmord.

Men så slutade jag, under en period, mitt i smeten. Vad är jag för usel modejournalist, som klickade på det lilla krysset bredvid Instagram-ikonen och därmed gick miste om det brännheta informationsflödet – mitt under modebranschens viktigaste period. Och jag överlevde. Jag läste catwalkrapporterna på datorn och klickade mig igenom några street style-sidor för att se vilka överraskande nya trender som kunde skådas längs Paris trottoarer. Jag skulle nog beskriva de förändringar jag gjorde under min två veckor långa Insta-fasta som små, men effektiva. Jag tog färre bilder och läste böcker i stället för att tanklöst skrolla genom flödet. Jag drabbades inte av fomo, i stället avtog ångesten och mitt shoppingsug minskade med åtminstone 70 procent. Jag ägnade mig mer åt Twitter – en plattform som jag har en enbart positiv relation till, just för att den är mindre visuell – och lyckades finkamma nätet på briljant journalistik.

Sedan dess har min relation till sociala medier stabiliserat sig. Jag försöker hålla mig till att lägga ut bilder två gånger i veckan, till skillnad från förut när det var två gånger per dag plus ett evigt skrollande. Nu går jag igenom flödet en gång på morgonen och en gång på kvällen och försöker verkligen att inte klicka på den lilla kvadratiska drogen under resten av dagen. Jag har inte lagt av med Instagram och kommer förmodligen aldrig att göra det. Som journalist, varumärkeskonsult och poddare behöver jag det i mitt arbete. Men jag har hittat ett hälsosammare förhållande till plattformen.

Det har pratats mycket om hur modeindustrin har förändrats på grund av Instagram och dess 800 miljoner användare.

– Om ett märke har en influencer i publiken och denne har, låt säga, en miljon följare, vad kommer alla de följarna att uppleva? resonerar Eva Chen, chef för modesamarbeten på Instagram, när hon pratar om modevisningar och att skapa ”ringar på vattnet”.

De summor som modemärken numera investerar i marknadsföring på Instagram saknar motstycke: 30-åriga Chiara Ferragni, kanske den mest inflytelserika influencern med sina drygt elva miljoner följare, sägs ta över en halv miljon kronor för ett enda sponsrat inlägg.

Instagram gör modevärlden – tidigare en väldigt sluten bransch dit bara eliten hade tillträde – tillgänglig dygnet runt i en realtidsloop. En nytagen bild på front row från en visning i Peking under China Fashion week fick mig att haja till: inte en enda av alla moderedaktörer på plats tittade på catwalken, alla satt med näsorna mot skärmen och ”grammade” (japp, det är ett verb nu).

– I stället för att titta och sedan smälta en visning tvingar Instagram fram våra omedelbara magkänslor, menar 29-åriga bloggaren och superinfluencern Camille Charrière. Jag är nervös redan innan visningen börjar, jag vet att jag måste tillfredsställa både de som har bjudit in mig och mina följare som förväntar sig en bra rapportering.

För Charrière, som har drygt 650 000 följare och arbetar med märken som Dior, Mango och Chloé, är det svårt att inte bli Instagram-beroende.

– Instagram är en stor del av mitt jobb, inte helt på bekostnad av bloggen, men nästan. Jag arbetar medvetet med märken som bryr sig om innehållet de betalar för.

Charrière, som så många andra, medger att hon inte kan klara sig utan kommunikationsverktygen.

– Först var det mejl, sen MSN, sen Facebook och nu Instagram och WhatsApp. Om mitt batteri dör mitt på dagen så köper jag en laddare och sätter mig på att kafé. Jag överlever inte utan min telefon. Om telefonen ligger på bordet så kollar jag den var femte minut. Jag försöker ha den i väskan när jag är med vänner, men jag har definitivt en ovana där.

Det må vara en ovana, men ingen som Charrière är villig att göra sig av med. Att stänga ner Instagram- kontot skulle bara vara fånigt, menar hon.

– Jag detoxar alltid över nyår, då tillåter jag mig att lägga ut en bild varannan dag. Att sluta vore att bita den hand som föder mig. Kanske försöka att inte lägga så stor vikt vid det? Ja. Försöka arbeta med andra projekt som har mer djup? Ja. Därför har jag varit med och skapat en poddcast om mode, Fashion: No filter.

För några år sedan visste nästan ingen vad dopamin var. Nu pratas det konstant om signalämnet som kontrollerar hjärnans belöningscenter. Vi postar inlägg, lajkar och kommenterar i hopp om att även vi ska få lajks och kommentarer.

– Den förmodade belöningen uppmuntrar till jakt på dopamin, förklarar Nathalie Nahai, digital psykolog. De här små doserna har en inneboende otillfredsställelse och kan skapa ångest. Instagram ger oss en skörare självbild, där bekräftelsen når ytan och inte vårt inre.

Det här må har smugit sig på oss medan vi har haft fullt upp med att få fason på våra selfiepinnar, men det är definitivt ingen nyhet för de övermodiga app-utvecklarna.

– Den här bekräftelseloopen när sig på en svaghet i vårt mänskliga psyke, konstaterade Sean Parks, en av Facebook-grundarna, förra året. Vi var väl medvetna om detta, ändå gjorde vi det.

Flera av dessa app-kreatörer har nu tagit bladet från munnen. Justin Rosenstein, teknikchef som var med och utvecklade Facebooks ”lajktumme” och Google Chat, avslöjade att han har blockerat Facebook och Snapchat på sina enheter, och han jämför dessa sociala medier med heroin. Facebook har till och med i ett blogginlägg gått ut med att sociala medier kan vara skadligt för vår mentala hälsa, och de har introducerat nya funktioner som Snooze (låter dig ”slippa” en person i 30 dagar utan att avfölja) och Take a break (hjälper oss att hantera separationer genom begränsad åtkomst till exets flöde). Kontentan i inlägget, som skrevs av Facebooks forskningschef David Ginsberg och forskaren Moira Burke, löd: ”Såväl vår forskning som annan akademisk litteratur visar att människors välmående beror på hur vi hanterar sociala medier.”

Att ha dåligt samvete över app-användning är ett existerande problem. Fast vi ska inte skuldbelägga oss själva, menar Catherine Price, vetenskapsjournalist och författare till How to break up with your phone.

– Förströelse är en naturlig preferens för hjärnan och sociala medier upprätthåller bara samma tankemönster som gjorde det svårt för oss att fokusera från början.

Boken är nödvändig läsning för alla som är beroende av slentrianskrollande eller som vill frigöra sig från telefonen. Price råder oss bland annat att ”natta” telefonen innan vi går och lägger oss och låta den ”ta sovmorgon” (min stängs av 21.00 och slås på 09.00), samt att använda telefonens flygplansläge (kan upplevas som mindre läskigt än att stänga av helt). Jag har testat, blivit mer produktiv och känner mig lugnare.

– Poängen är inte att vi ska kasta telefonen i sjön, poängterar Price. Vi ska använda den som ett verktyg och inte låta den vara en ständig frestelse eller dåligt samvete.

Jag håller med – fast mina vänner blir provocerade ibland (jag har gått miste om viktiga nyheter, som när en nära vän hann få barn medan jag hade flygplansläget på). Men om man inte förmår att stänga av? Det är inte hela världen, menar Nahai.

– Om vi kan öka medvetenheten runt användningen av sociala medier, vilket redan är på gång, blir vi mer uppmärksamma på vår aktivitet online.

Enligt teknikhysterin, underblåst av medier, får Instagram våra hjärnor att i det närmaste förtvina. Förra året spreds skräckinjagande statistik via New York Times: den tid vi lyckas koncentrera oss på något har gått från 12 sekunder år 2000 till dagslägets 8 sekunder. Men enligt KBT-terapeuten Gemma Briggs är synen på Instagram som mentalt utarmande förlegad.

– Det finns inga som helst belägg för att sociala medier skulle försämra vår koncentrationsförmåga eller vara skadligt för hjärnan. Det vi vet är att om vi multitaskar kan koncentrationen skifta och därmed minska när vi hoppar mellan olika uppgifter.

Hur ofta är du förresten inne på Instagram samtidigt som du lagar mat, pratar med en vän eller kollar på Netflix? Det är den hattiga känslan av att inte vara närvarande någonstans som fått oss att misstro vår förmåga att fokusera.

– Anonymitet kommer att bli något eftertraktat igen, bedyrar Nahai. När en social medietrend blir för stor (i det här fallet allt-jag-har-gjort-i dag-transparensen på Instagram) kommer en mottrend.

Vi oroar oss för våra skärmberoende tonåringar, men Generation Z verkar vara mer cyniskt inställd till Instagram än Millenniegenerationen: i en brittisk undersökning om digital medvetenhet, från oktober 2017, visades att 63 procent av tonåringarna sa att de skulle må bättre om sociala medier inte fanns. Det verkar finns hopp för min dotter, åtminstone.

* * *

3 x motgift mot digital överdos: Telefonattrapper, skogsbad och att lära sig prata igen.

1. Ta ett bad

Två böcker, Shinrin Yoku: The art of Japanese forest bathing av Yoshifumi Miyazaki (Aster) och Dr Qing Lis Shinrin-Yoku: The art and science of forest bathing (Penguin Life) kan bidra till att 2018 blir året då vi lär oss, just det, att skogsbada – den japanska traditionen som går ut på att umgås med träd. Detta skulle kunna vara den ultimata boten mot sociala medier-stress: i en studie på 500 personer visade det sig att stresshormonet kortisol minskade med 12,7 procent hos dem som exponerades för skogens lugn. Ljudbad (meditation till ljudet av gongar eller kristallskålar) ger en liknande effekt.

– Till ljudet av något som kvartskristall av högsta kvalitet (99,99 procent ren kristall) ändras hjärnvågorna så man blir mottaglig för total och ultimat avslappning, säger Jasmine Hemsley, medgrundare till Sound Sebastien som håller till i hotellet The London Edition.

2. Konsten att konversera

Med en uppsjö av digitala plattformar att interagera via blir samtal IRL alltmer sällsynta. Att sms:a och mejla är visserligen bekvämt, men om vi inte får tillfälle att öva blir vi bara sämre och sämre på att konversera. Detta inspirerade radioprogramledaren Celeste Headlee att skriva boken We need to talk: How to have conversations that matter (Harper Collins). Från konsten att vara barnsligt nyfiken till vikten av att lära sig inse när det är läge att hålla tyst – en bibel för blivande konversatörer vars samtalsförmåga fått lida till förmån för emojisar.

3. Flippat

Smartphoneutmattning har banat väg för nostaligitelefonen. Förra året återlanserades kultluren Nokia 3310, och den sålde sju gånger mer än beräknat. Ledande i den här motrörelsen är elektronikföretaget Punkt, som designar enkla telefoner man kan ringa och sms:a med … och absolut inget mer. Ytterligare ett steg längre går crowdfundade och framgångsrika NoPhone, en plastbit i form av en iPhone vars syfte är att fungera som ”ett teknikfritt alternativ till konstant telefon-i-handen-beteende”. Den perfekta ursäkten för ett missat samtal …