Biorecension x 2: Revolutionary Road

24 mars, 2009


Leonardo di Caprio och Kate Winslets nya film har premiär nästa fredag.

ELLEs Maria Lindholm och Erika Vallin var och såg den igår – och ger

dig här två recensioner av samma film.

maria-lindholmMARIA LINDHOLM:

Kate Winslet är så begåvad och vacker, jag önskar att Revolutionary road vore lika bra som hon är skådespelerska.

När det unga paret Frank och April Wheeler

träffas förenas de i sin övertygelse om att de inte är som alla andra,

de kommer känna saker, leva livet.

I stället vrider sig livet långsamt

mot mittfåran, de får barn, flyttar till förorten, Frank jobbar som

försäljare på samma trista företag som hans pappa gjorde, Aprils

skådespelardrömmar dör i och med en misslyckad amatörteateruppsättning.

Grälen avlöser varandra, känslostormarna lägger sig aldrig, det är jag älskar dig – jag hatar dig – jag åtrår dig – du äcklar mig

fram och tillbaka till det ödesdigra slutet. (Var barnen håller hus

under all deras ändlösa tid de utnyttjar för att tjafsa med varandra är

ett frågetecken.)

Kate är så bra som man kan drömma om. Leonardo DiCaprio som Frank däremot ”skådespelar” mest hela tiden.

Dialogen liksom stämmer inte, deras karaktärer blir så otydliga – å ena

sidan är den ene en chanstagare och bråkmakare för att i nästa andetag

bli en fegis och glädjedödare. Bägge två. Så konstigt nog, efter att ha

halvlegat i biostolen och småsnyftat vid minst två tillfällen så går

jag från bion anmärkningsvärt oberörd.

Betyg: 3 av 5

LÄS MARIAS BLOGG HÄR…

erika_vallin259ERIKA VALLIN:

Vi är inte som de, vi är speciella.

I filmatiseringen av Richard Yates

debutroman upprepas meningen som ett mantra mellan det unga paret

Wheeler, ända tills korthuset på Revolutionary Road rasar och placerar

ett ömt slag över munnen på en retuschad amerikansk förortslögn.

Berättelsen om April och Frank Wheeler

publicerades 1961; en lika enkel som bräcklig historia om det som ska

vara störst av allt; kärleken, i en brutalt ärlig version om hur fult

allting kan bli.

Att Kate Winslet (April) och Leonardo DiCaprio (Frank) återförenas på film har mycket litet att göra med den svulstiga båtfilmen för 12 år sedan. Revolutionary Road

är naken, ärlig och mer hopplös än historien som du från början visste

skulle sluta med massdöd i den iskalla Atlanten. De briljerar: Leo som

undergiven valp med bekräftelsebehov, Kate med makten, känslig och

känslokall.

Det finns mycket att skriva om filmatiseringen av Revolutionary Road.

Om åtrå, sex och könsroller. Om äktenskap, kärnfamilj och den

klaustrofobi som bara en riktigt trasig kärleksrelation kan framkalla.

Men en scen i början tar udden av allt.

I stärkt förkläde och lagt hår drar April Wheeler soptunnan ut till

gatan. Hon slänger en blick över axeln; identiska zinktunnor utanför

varje polerad uppfart på gatan.

Bland hushållsavfall och vissna blomsterarrangemang fyller hemmafruarna

ut soporna med uppgivna drömmar, längtan och framtidshopp. Tunnor som

töms varje torsdag, klockan 07:30, på Revolutionary Road.

PS: Att Revvan är nominerad för kostymdesign är faktiskt lite av ett skämt, hur svårt är temat egentligen?

Betyg: 5 av 5

LÄS ERIKAS BLOGG HÄR…

revroad4

Leonardo di Caprio och Kate Winslet i nya Revolutionary Road.

Beställ biljetter på sf.se