Biorecension x 2: Revolutionary Road
Leonardo di Caprio och Kate Winslets nya film har premiär nästa fredag.
ELLEs Maria Lindholm och Erika Vallin var och såg den igår – och ger
dig här två recensioner av samma film.
MARIA LINDHOLM:
Kate Winslet är så begåvad och vacker, jag önskar att Revolutionary road vore lika bra som hon är skådespelerska.
När det unga paret Frank och April Wheeler
träffas förenas de i sin övertygelse om att de inte är som alla andra,
de kommer känna saker, leva livet.
I stället vrider sig livet långsamt
mot mittfåran, de får barn, flyttar till förorten, Frank jobbar som
försäljare på samma trista företag som hans pappa gjorde, Aprils
skådespelardrömmar dör i och med en misslyckad amatörteateruppsättning.
Grälen avlöser varandra, känslostormarna lägger sig aldrig, det är jag älskar dig – jag hatar dig – jag åtrår dig – du äcklar mig
fram och tillbaka till det ödesdigra slutet. (Var barnen håller hus
under all deras ändlösa tid de utnyttjar för att tjafsa med varandra är
ett frågetecken.)
Kate är så bra som man kan drömma om. Leonardo DiCaprio som Frank däremot ”skådespelar” mest hela tiden.
Dialogen liksom stämmer inte, deras karaktärer blir så otydliga – å ena
sidan är den ene en chanstagare och bråkmakare för att i nästa andetag
bli en fegis och glädjedödare. Bägge två. Så konstigt nog, efter att ha
halvlegat i biostolen och småsnyftat vid minst två tillfällen så går
jag från bion anmärkningsvärt oberörd.
Betyg: 3 av 5
ERIKA VALLIN:
Vi är inte som de, vi är speciella.
I filmatiseringen av Richard Yates
debutroman upprepas meningen som ett mantra mellan det unga paret
Wheeler, ända tills korthuset på Revolutionary Road rasar och placerar
ett ömt slag över munnen på en retuschad amerikansk förortslögn.
Berättelsen om April och Frank Wheeler
publicerades 1961; en lika enkel som bräcklig historia om det som ska
vara störst av allt; kärleken, i en brutalt ärlig version om hur fult
allting kan bli.
Att Kate Winslet (April) och Leonardo DiCaprio (Frank) återförenas på film har mycket litet att göra med den svulstiga båtfilmen för 12 år sedan. Revolutionary Road
är naken, ärlig och mer hopplös än historien som du från början visste
skulle sluta med massdöd i den iskalla Atlanten. De briljerar: Leo som
undergiven valp med bekräftelsebehov, Kate med makten, känslig och
känslokall.
Det finns mycket att skriva om filmatiseringen av Revolutionary Road.
Om åtrå, sex och könsroller. Om äktenskap, kärnfamilj och den
klaustrofobi som bara en riktigt trasig kärleksrelation kan framkalla.
Men en scen i början tar udden av allt.
I stärkt förkläde och lagt hår drar April Wheeler soptunnan ut till
gatan. Hon slänger en blick över axeln; identiska zinktunnor utanför
varje polerad uppfart på gatan.
Bland hushållsavfall och vissna blomsterarrangemang fyller hemmafruarna
ut soporna med uppgivna drömmar, längtan och framtidshopp. Tunnor som
töms varje torsdag, klockan 07:30, på Revolutionary Road.
PS: Att Revvan är nominerad för kostymdesign är faktiskt lite av ett skämt, hur svårt är temat egentligen?
Betyg: 5 av 5
Leonardo di Caprio och Kate Winslet i nya Revolutionary Road.
Beställ biljetter på sf.se
