”Alla får vara med – tjock och smal, ful och vacker, betydelsefull och bortglömd.”

Före detta pojkvänner är som svordomar: de förlorar sin spänning om man använder dem för ofta (och de är alltid som mest effektiva när de dyker upp i fel sammanhang). Vilket är en bra sak. Själv har jag bitvis haft köket fullproppat med gamla ex. Jag gillar gamla ex – de är gemensamma minnen och svunna tider och (kanske framför allt) en ständig påminnelse om att det inte alls var bättre förr.Eller så samlar jag bara på folk.

Det är möjligt att det är så det ligger till.

När jag var liten samlade jag på allt möjligt. Bokmärken, klistermärken, suddgummin, tugggummiserier, stenar, snäckor, smurfar. (Åh! Doft­en av ny smurf! Ibland står jag i leksaksaffären med en smurfluva i näsan och försöker minnas, men de luktar inte likadant längre. Kanske har plasten blivit mindre giftig? Eller så är det jag som blivit för stor, för stor för att höra syrsor, för stor för att få flyga med Peter Pan, för stor för att kunna känna doften av ny smurf.) Ett tag samlade jag på döda djur – skalbaggar, tjäderklor och fårskallar – men mamma kastade likdelarna i samma takt som jag hittade dem och jag växte inte upp och blev Dexter.

Nu samlar jag mest på böcker. Och precis som med pojkvännerna bryr jag mig inte om ifall de är begagnade eller nya, förstaupplagor eller andrahandsexemplar, bara de en gång varit oumbärliga, älskade och viktiga. Sånt kan man inte bara kasta bort.

Jag har sparat mina gamla pocketböcker. Skavda, sönderlästa och hundörade med förskräckliga 80-talsomslag. Jag har fortfarande kvar alla mina skinnbandsimitationer (Åh! Konstläder!) från ­Niloéserien: De tre musketörerna, Ivanhoe, Greven av Monte Cristo. De var märkligt luktlösa och olikfärgade på ett dovt sätt. Och i min bokhylla står också de böcker jag ärvt av min morfar – vackra gamla sagosamlingar med bräckliga, gula, pergamenttjocka sidor som knakar när man bläddrar i dem. I min bokhylla får alla vara med – tjock och smal, ful och vacker, gammal och ny, betydelsefull och bortglömd. Och precis som med de gamla pojkvännerna gillar jag att damma av dem då och då och bläddra igenom mitt liv. Minnas hur det var. Minnas den jag en gång var.

av JESSIKA GEDIN