Stilsäker mix i snygga 1960-talsvillan
Hur inreder man ett inbjudande hem? Vad har inredningsdesign för betydelse? En som borde veta ett och annat om den saken är Jonas Magnusson. Sedan början av 2000-talet har han arbetat med några av Skandinaviens ledande designvarumärken, både som konsult hos bland andra Iittala och Hackman, som kreativ chef på David Design och i dag som grundare och kreativ chef på textilvarumärket Dirty Linen.
Styling: Gill Renlund
Text: Anders Bergmark
Foto: Johan Sellén
Jonas bor med hustrun Åsa och två barn i ett hus byggt 1966 i Saltsjöbaden utanför Stockholm. De föll för rymden, med tre plan om nära hundra kvadratmeter vardera, de fina gemensamma omgivningarna och en tomt av det arbetsbesparande formatet.
– Jag gillar också att det känns lite som en lägenhet, med öppenheten och hur rummen är disponerade, säger Jonas.
Möblemanget är ett finsmakarurval av designikoner från 1960-talet och fram till i dag. Nivån skulle kunna ha varit stressande om blandningen inte varit så befriande omatchad. Här har en oängslig designentusiast varit i farten.
– Vi gillar klassiker. Till saken hör att de passar väldigt bra till det här huset eftersom många är skapade under samma tid. Sedan är det ganska stor omsättning på möbler också, vi är inte så sentimentala.
Jonas och Åsa har haft samma avspända attityd till själva huset sedan de flyttade in för omkring tio år sedan. De har inte gjort några större renoveringar utan tagit tag i saker vid behov, senast en uppfräschning av badrummet.
– Det har blivit lite olika stilar under åren, men vi gillar att det har fått växa fram och vara levande. Det går inte att pressa fram ett bra hem. Och det måste få vara sämre ibland och bättre ibland, resonerar han.
När Jonas och Åsa flyttade in hade huset endast haft en tidigare ägare så många detaljer var, och har fortsatt få vara, original. Den tidstypiska, men med dagens ögon estetiskt tveksamma rumsavskiljaren av träprofiler i trappan är ett exempel.
– Det finns en del fultrevliga detaljer som fått vara kvar. Innerdörrarna i mahognyplywood har nog fått gå iväg till vitlackering i många av de andra husen. Men de är fina för att de binder ihop huset. Trappräcket i gammal grå plast har också fått vara kvar.
Den enda större förändring de gjort är köket, som på sextiotalsvis bestod av två delar: en för tillredning av mat och en annan för servering. Jonas och Åsa, som gärna umgås med vänner över en middag, tog bort väggen för att den som lagar maten ska kunna delta i samvaron under tiden.
Jonas konstaterar att det är blandningen av lös inredning som skapar atmosfären i det här huset, en blandning där det måste finnas plats för infall, tillfälligheter och misstag.
– Det som känns personligt känns ofta också inbjudande.
