Personligt och kreativt hemma hos Ursula Wångander
Några toalettartiklar, en plastpåse med ansiktsrengöring och två små burkar ligger utspridda på Ursula Wånganders stora matbord klätt med mässingsskiva.
– Jag håller på och packar lite. Jag ska till Paris i morgon. Det är ju modevecka och jag ska gå Balenciagas visning, säger Ursula med lugn röst.
Syns på Balenciaga-visningarna
Lugnet kan förklaras med att hon har varit modell sedan sent 80-tal och att det här blir hennes tredje visning för Balenciaga, sommarkollektionen 2020. Senast hon gick modevarumärkets visning styrde hon säkert fram på skyhöga klackar omgiven av en rörlig installation som snurrade omkring henne. Respekt.
– Jag tycker det är så himla kul och kommer dit med den energin. Jag går in för att totalt äga looken. Oavsett om jag får kläder som får mig att känna mig som en riktigt “Power Woman” eller inte. Om det är en outfit av ett annat slag får jag söka min inre kraft för att göra den stark, berättar hon.
Ursula har ett mer ordinärt jobb också, som stylist. Det har hon varit sedan 1989 då hon började som modeassistent på ELLE. Hennes uppdrag kan ena dagen vara för en teaterpjäs på Dramaten, den andra en fotografering för något varumärke och den tredje dagen för tidningen Scandinavian Man där hon är modechef.
– Jag har alltid gillat herrmode, föredrar kläder med volym och återkommer alltid till herrbyxan.
Ursula om kärleken för second hand
Som tonåring upptäckte Ursula second hand och det älskar hon fortfarande, när det gäller kläder såväl som prylar och möbler.
– Jag tycker om saker med själ, säger hon och tar upp en handgjord tekopp som står i diskstället i köket, den är gjord av keramikern Calle Forsberg.
– Jag reflekterar varje dag över att jag är glad över att få dricka te ur den här koppen, ler Ursula. Den är ju nygjord men liksom munblåst glas och konst har den också mycket karaktär, fortsätter hon.
Design-kläder-möbler-mat, allt hänger ihop för Ursula och oavsett vad det gäller så ogillar hon färdiga recept. Hon komponerar och bygger ihop utifrån sin känsla.
– Det här hemmet har vuxit fram helt organiskt. Det förra var dubbelt så stort och jag har bott väldigt litet också men aldrig känt mig trångbodd. Det handlar aldrig om yta utan om vad man gör med “spacet”, förklarar hon.
Alla väggar var kritvita när Ursula, sonen Aaron, 15 år och katten Carlson flyttade in i trerummaren för två år sedan. Hon kände direkt att hon ville plocka in mjuka färger.
– Jag gick helt på känsla och här i köket valde jag den här gula nyansen till väggarna och den gröna till luckorna för att de kändes lite roliga. Sedan, när jag började skrapa, upptäckte jag snarlika färgrester några lager under så kanske har köket haft de här färgerna en gång i tiden, säger Ursula som älskar sitt kök och ofta dras hit när hon ska sitta vid datorn och jobba.
En hel vägg består av fönster och de har, liksom övriga rum, breda fönsterbrädor i kolmårdsmarmor. Köket är original från byggåret på 30-talet och unikt idag när de flesta sådana här gamla kök med rejäla diskbänkar i tjock plåt, praktiska redalådor och spiskåpa i glas, rivits ut under år av renoveringsiver.
– De här höga överskåpen är fantastiska, de gör det möjligt att stuva undan sådant som inte används dagligdags. Och jag älskar detaljerna som bänkskivans fint rundade hörn. Liknande rundade hörn går förresten igen på flera håll i lägenheten, säger Ursula och visar på fönsterbrädorna i marmor och spiskåpan på den öppna spisen.
Vardagsrummet bjuder en hel värld av intryck: Massor av konst, en hel del som Ursula lånat från pojkvännen Oscar Carlson som driver Issues Gallery och mycket annat som hon samlat på sig genom åren. En del möbler är riktigt unika.
Vid soffan, som Ursula haft sedan hennes första lilla lägenhet på Djurgården, står ett glasbord på vildsvins-klövar. Benen kommer från en trafikdödad vildsvinsgalt som Ursulas pojkväns far tog hand om. Benen låg sedan i frysen ett år innan Ursula hittade en taxidermist som kunde stoppa upp dem.
I de här rummen finns drama, mod(e) och definitivt väldigt mycket själ. Det är en lägenhet som gjord för att mysa i med en kopp te vid kökets burspråk eller vid den öppna spisen och det är lika mycket ett utrymme för fest, drinkar vid mässingsbordet och tåflörtande intill vildsvinsklövarna.
Det här är Ursula Wånganders ”space” och hon ”äger det” till hundra procent. Fast det är en hyresrätt.
Text: Sophia Genitz
Foto: Idha Lindhag
Se alla bilder och läs mer om inredningen i bildspelet här!
LÄS MER:
Lekfullt och hemtrevligt hos konstnären i Stockholm
