Av: Gill Renlund
Text: Sophia Genitz
Foto: Johan Sellén
Färg är Gunnel Sahlins signum. Tänk på alla de kollektioner hon gjort genom åren – för Kosta Boda såväl för Ikea som egen produktion – och det är ofta de fantastiska färgerna, hur de möter varandra och ljuset, som vi minns. Med tiden har färgen till och med blivit överordnad formen i hennes glasobjekt.
”Glas bär färg på ett helt otroligt sätt”
– Det är i färgernas värld jag befinner mig och det är den jag utforskar hela tiden. Glas bär färg på ett helt otroligt sätt, det finns inget material som ger färgerna sådant liv som glaset gör, säger Gunnel Sahlin.
Trots sin stora kärlek, fascination och känsla för färg levde hon ändå i många år med vita väggar i alla rum i den gamla skolan i Sörmland, som först var sommarhus och sedan blev ett åretruntboende. En dag testade hon en varmgrå nyans i sällskapsrummet och kände att det var härligt med lite färg på väggarna, så det blev mer av den varan.
På samma sätt som Gunnel ofta låter färgen spela huvudrollen i sina glasobjekt, låter hon numera gärna färg ta över ett helt rum. Men vägen dit är aldrig spikrak. Att måla om ett rum är inget som görs i en handvändning i glaskonstnärens hem och det finns nog ingen färdigblandad färgburk i handeln som hon skulle vara beredd att ”smacka upp” någonstans i huset.
– Den blågrå färgen på pärlsponten i hallen tog mig många timmar att få till. Den skulle kontrastera men ändå prata med den blå färgen i köket. Åh, vad jag blandade och höll på. Jag stod där med mina färgpytsar och blev aldrig nöjd.
Kökets blå färg – en blandning från Farrow & Ball
Kökets blå färg var enklare. Där utgick hon ifrån de skavda färg- resterna på en gammal bänk som fanns i huset när hon flyttade in och färgen gick att återskapa genom att blanda två nyanser från Farrow & Ball. När hon målade alla kökets väggar, de nya köksluckorna och ett gammalt serveringsskåp i samma färg, fick Gunnel fram den ”färgkub” hon ville åstadkomma.
Nu låter det kanske som att det målas om och renoveras ofta i det här hemmet, men så är inte fallet.
– Jag har en nära dialog med huset och det avgör hur färgerna kommer in. Jag tycker det är viktigt att vara respektfull mot platsen, här passar inte vad som helst in.
De stora förändringarna som skett sedan Gunnel och hennes dåvarande man köpte den gamla skolan på 90-talet, är att en glasdörr satts in för att öppna upp mot trädgården på husets baksida, en del av hallen har byggts om för att ge plats åt ett stort badrum och köket har fått nya skåp och en djärvare färg. I övrigt görs bara små förändringar.
– Jag gör om lite och lägger till men att byta ut är jag inte så intresserad av. Jag har ju kvar saker från när jag var liten och saker jag hittade som tonåring i rivningshus i Umeå. Mitt hem är ett avtryck av mitt liv som växt fram genom åren. Det jätteviktigt, mitt hem betyder mycket för mig, det är min kokong i världen.
En 150 kvadratmeter stor vind
Många av de saker som bygger Gunnels ”kokong” finns på den 150 kvadratmeter stora vinden. Där finns rester från hela hennes yrkesliv, skisser och prover från hennes nära 20 år på Kosta Boda och massor av tyger som hon tänkt att hon någon gång ska sy saker av och mattrasor som är tänkta att vävas till mattor.
Från textilkonstnär till Kosta Boda
Innan Gunnel kom till Kosta Boda i mitten av 80-talet arbetade hon, som den utbildade textilkonstnär hon är, inom den textila världen med Katja av Sweden i New York. Så det känns inte helt osannolikt att hon en dag sätter sig vid vävstolen eller symaskinen igen.
Sedan hon var liten har Gunnel tyckt om miljöer där det görs saker. Hon följde ibland med sina föräldrar till skräddaren och skomakaren. De var många barn i familjen och alla saker togs om hand och lagades.
– I hantverkarnas miljöer trivdes jag. Jag älskar gamla fabriksmiljöer, där är ofta otroligt ljus och funktionella saker har ofta fantastisk form. Allt från gamla jordbruksredskap till anonym design som laboratoriegrejer eller gamla arbetskläder… sånt gillar jag.
Fantastiskt ljus och funktionella saker med fina former finns idag i Gunnels arbetsrum och ateljé i den gamla skolsalen.
– Här finns nio fönster och jag är så otroligt tacksam för det här rummet. Vilket väder det än är får jag mitt ljus här. Ljuset är viktigt för mig, jag älskar tidiga mornar och morgonljuset.
Det är också på förmiddagarna hon jobbar som mest och är som mest produktiv.
– Jag jobbar stenhårt fram till lunch och på eftermiddagen får jag i stället vara ute och jobba.
Att jobba ute är lika med arbete i trädgården som omgärdar den gamla skolan. Trädgården och växterna har på senare år inspirerat Gunnels glaskonst och genom att vårda trädgården vårdar hon samtidigt sin kreativitet.
– Den kreativa processen behöver hela tiden påfyllning, och mellanrum. Trädgården ger mig lugn och där fascineras jag av alla detaljer. Inget går upp mot naturens former och färger, dem kan jag aldrig slå. Naturens cykler med olika skeenden ger mig också ständig lust att starta igång med olika projekt. Allt det när mig och det mår jag gott utav.
Se alla bilder och läs mer om inredningen i bildspelet här nedan!
Den gamla skolsalen var anledningen till varför Gunnel ville ha just det här huset. ”Här finns nio fönster och jag är så otroligt tacksam för det här rummet. Vilket väder det än är får jag mitt ljus här.”En lokal snickare har gjort arbetsborden. Pallen kommer från en gammal tandläkarmottagning och den sitter Gunnel gärna på när hon skissar.
Sällskapsrummet/biblioteket ligger innanför hallen. Här är mjukt och lugnt med dova färger. Soffan Great Ash kommer från Eilersen. Kuddar, Anna O. Funkisbordet har Gunnel haft sedan 70-talet. Biblioteksbordet i ek hittades i Småland. Lampan längst till vänter i form av en glasdroppe är en prototyp Gunnel gjort. Mattan har hon formgett för Kasthall. Fåtöljen är gammal men har fått ny klädsel.
I Gunnels sovrum bodde en gång i tiden småskollärarinnan. Den gamla tandläkarstolen och bordet är köpta på loppis. Väggfärgen är en unik förening av allt från lila till turkost och den är både mörkare och rödare än färgen i sällskapsrummet. ”Jag hade en massa provburkar men hittade inte rätt så jag blandade helt enkelt alla olika burkar och det här blev resultatet.”
Gunnels vas Terra magica från 90-talet är gjord i överfångsteknik med slipningar. Det vita porslinet är Stig Lindberg. De vackra elementen sattes in för sex år sedan då vattenburen värme installerades. Husets element är alla olika och kommer från Nacka Byggnadsvård. ”Jag lät en hantverkare blästra av all gammal färg och sedan mattlackades gjutjärnet och blev så här vackert, alla detaljer syns.”
Serveringsskåpet i köket är original. Till vänster i bild skymtar den gamla bänk som inspirerade till färgvalet i köket.
Matrummets möbler är en blandning av gammalt och lite nyare. Skålen på bordet är Gunnel Sahlin för Ikea PS 2008.
Kökets skåp med luckorna Veddinge från Ikea målades in i samma nyans som kökets väggar. För att överskåpen inte skulle ta så mycket rymd i det lilla köket sågade Gunnel bort en del av bakstycket så skåpen endast är 20 cm djupa. ”Här ryms ändå det som används dagligdags och högst upp mot taket står champagneglasen.”
Lusthuset har Gunnel låtit bygga och fönstren och pardörrarna fick hon från grannarna som skulle byta ut sina fönster. ”Lusthuset är en liten pärla och det används mycket. Här slipper man myggen och kan titta ut över landskapet och sjön.”
Färgresterna på den gamla skolbänken bakom köksbordet inspirerade Gunnel till färgvalet i köket. Köksbordet hittades på en loppis i Sörmland. Benen är bok och skivan består av två bitar från en bred planka ek. Soffan är tillverkad av svenska Gemla och hittades på en loppis i Uppland. Den svarta stolen är en Thonet.
Hyllan på väggen är original från det som en gång var kapprum i skolan.
Hallen med pärlsponten där Gunnel kämpade så länge för att få fram rätt nyans. Fåtöljen köpte Gunnel från en gammal tapetserare när hon själv var textilstuderande. Den är troligen 30-tal och numera omklädd. På väggen hänger en av Gunnels skisser och på bordet intill står glaspjäsen Trigonella från 2018. Bokstäver i plåt finns det gott om i huset. ”Jo, en del sådana har jag lyckats samla på mig. Den här köpte jag för 25 år sedan i Köpenhamn.”
Det som idag är badrum var en gång del av skolans kapprum. Den låga, väggfasta bänken är en rest från den tiden. ”Det kändes naturligt att placera badkaret så man kan njuta av ljuset och se träd och himmel därifrån.”
Gunnel Sahlin på trappen som vetter mot hennes älskade trädgård.
