Johanna Bradford är lugnet själv. Trots att det senaste halvåret i Johannas liv kan liknas vid en bergochdalbana är ett leende det första jag möts av när vi träffas över en lunch i början av februari.

Inrednings- och livsstilsbloggare, influencer, renoveringsguru och livsnjutare ut i fingerspetsarna. De som har följt Johanna under hennes snart tio år som bloggare har dagligen fått inspiration på livets alla plan. Nio olika hem, lika många renoveringar, vackra fredagsbuketter, rundor i Linnéstaden, bröllop, resor, mat, graviditet och småbarnsliv.

I höstas vändes livet upp och ner.

Johanna och hennes man Adam, som till våren väntar sitt andra barn, fick under samma period som de fick höra barnets första hjärtslag också reda på att Johanna fått bröstcancer.

– Jag kände en knöl i bröstet när Gillis var fyra månader och uppsökte vårdcentralen, som trodde att det var amningsrelaterat. Jag var aldrig orolig, men efter att jag slutat amma skulle jag tillbaka för att operera bort en leverfläck och visade knölen igen, och blev hänvisad till mammografi. När jag till sist fick beskedet blev jag mer arg än ledsen och bestämde mig direkt för att den bara skulle bort. Jag är lite så som person, jag går inte upp i saker utan är väldigt saklig.

Redan efter en vecka var knölen bortopererad och läkarna kunde konstatera att cancern inte hade spridit sig, men valde att påbörja en cellgiftsbehandling i förebyggande syfte.

– För mig är det en tröst. Allt har sett så bra ut som det kan göra. Nu cellgiftsbehandlas jag för att komma tillbaka, det är helt olika nivåer av oro. Men att leva i ständig oro över att cancern kan komma tillbaka är tufft.

I allt som hänt är Johanna glad över att livet har pågått. Hon gjort allt hon brukar, i den takt hon orkat, för att inte låta cancern ta för stor plats i hennes liv.

– Det är skönt att livet pågår, annars kan oron bli mycket värre. Alla som har barn kan vittna om att livet blir skörare. Med barn blir livet mer värdefullt. Tankarna som kom i början, att inte få se Gillis växa upp, är jobbigare än att bara ha sig själv att tänka på. Det blir lite mer av livet att fundera på. Det blir också en annan dimension av det när man samtidigt är gravid, något växer och kommer närmare.

Under den här perioden har Johanna sålt sin drömlägenhet i Linnéstaden i Göteborg, en 20-talstrea på 100 kvadratmeter ritad av Karl M Bengtson, samma arkitekt som ritat Millesgården i Stockholm, och köpt hus utanför stan.

– Hur man än vrider och vänder på det kan jag inte göra något åt cancern och det hjälper inte att deppa ihop. Självklart bearbetar jag mina känslor hos psykolog, men jag har inget behov av att vända ut det här. Livet pågår nu.

I det som kallas livet har hemmet och hemtrevnad alltid haft en stor plats i Johannas liv. Fram tills hon var sex år bodde hon tillsammans med sin familj i England. Hennes första rum var en kombination av en heltäckningsmatta i rosa och grisrosa väggar med en bård med prinsessor på.

Väl i Sverige skrotades det rosa för gamla jugendmöbler från mormors föräldrahem. För första, men absolut inte sista, gången målade hon sitt sovrum grönt. Några år senare, under tiden som bloggare under namnet Tant Johanna, fick en grön färg samma namn, och blev minst sagt en succé under hashtaggen #tantjohannasgröna.

I lägenheten Johanna och hennes man Adam just sålde i Linnéstaden fick däremot färgen aldrig pryda någon vägg.

– Jag har alltid haft grönt, men den här gången blev det inte Tant Johannas gröna, utan en mer gröngrå i sovrummet, skrattar hon.

Förutom sovrummet fick vardagsrummet sig en beige ton, och köket en blågrön färg på både väggar och snickerier. Gillis rum och hallen fick prydas med blomstrande tapeter.

– Lägenheten var fin från början, men var inte riktigt vår stil när det kom till färgval. Det vi tyckte bäst om med lägenheten var planlösningen, som är mysig och inbjudande och självklar, samt harmonisk och genomtänkt.

Nu lämnar familjen Linnéstaden för ett hus från 1972 utanför stan. Och på frågan vad de kommer att sakna mest är svaret enkelt:

– De munblåsta originalfönstren, mullret från gatan nedanför och att se lyktorna från bilarna i taket när man tittade upp från sängen.

Boendet före lägenheten var just ett hus, som de sålde illa kvickt. Nu är känslan en annan.

– Nu känns det annorlunda. Första gången hade vi en illusion om att ha kvar stadslivet, eftersom vi hade spårvagnsavstånd till stan. Men så blev det inte och det var en stor omställning. Denna gång flyttar vi utanför stan till ett annat liv. Dessutom bygger våra bästa kompisar hus 100 meter bort från oss. Så man kan säga att vi flyttar det vi älskade med stan till utanför stan.

Huset, som från början var en sommarstuga, är en enplansvilla som har byggts ut i etapper på 80-, 90- och 00-talet.

– Vi har bara bott här några veckor. Jag har alltid drömt om ett stort sekelskifteshus eller en gammal disponentvilla, men just nu uppskattar jag det enkla, raka och öppna med huset. Och Gillis, som tycker om att alltid se mig, ser mig nu hela tiden!

Husets första åtgärd var nya tak. I övrigt kommer köket att renoveras, golv att slipas och ytskikt att ses över. Målbilden? Dansk kuststad.

– I den danska kuststaden Tisvildeleje ligger sommarstugor som är enplansvillor med liknande arkitektur. Alla är svartmålade med vita fönster, halmtak eller tegeltak. Jag gillar den känslan. Det går inte att applicera vilken stil som helst, utan nu måste vi tänka till.

detaljbild på hylla i johanna bradfords kök

Köket kommer att bli modernare än i tidigare boenden, och huruvida en William Morris-tapet kommer att få pryda väggarna är ännu oklart. Nu går tankarna snarare till utebelysning och trädgård.

– När man bor utanför stan blir man helt knäpp. Jag är ute och kollar utebelysning, färger till dörrar och går in i olika skeenden. Det är lite som att planera ett bröllop.

Se alla bilder och läs allt om inredningen i bildspelet nedan!

Johanna och Adam har ett delat inredningsintresse. I deras värld existerar det inte att anlita en hantverkare istället gör de allt själv, med en hjälpande hand från Johannas pappa på sin höjd.

I Gillis rum valde Johanna att tapetsera. Valet föll på
William Morris tapet Chrysanthemum. Dagbädd, Ellos, och kuddar i en salig blandning från Afroart, Artilleriet och Miniroom. 

Köket var vitt från början, men Johanna lät måla om det. Snickerierna är platsbyggda. Lampa, IC Lights Pendant, Flos, samt matbord specialbeställt från Friends & Founders. 

Vy från vardagsrummet mot köket. Här ligger rummen vackert i fil och ramas in av platsbyggda bokhyllor.

Sovrummet från en 
annan vy. Sängkläder från Tell Me More och Midnatt. Taklampan är en gammal ärvd kristallkrona. Sängborden är Blocketfynd och lamporna kommer från Bestlite. 

Generös soffa, Le Grand Air, står sida vid sida med en
ärvd fåtölj och fåtöljen Ghost 09 Loveseat från Gervasoni. Lampa, Lampe Gras, och matta Frame Rug, Melimeli.

Med alla vackra, vita snickerier i vardagsrummet valde Johanna och hennes man Adam att
måla rummet 
i en beige 
färg för att 
framhäva snickarglädjen. 

På den platsbyggda hyllan samlas gammalt och nytt, vackert porslin och ett fotografi. Underlägg, Svenskt Tenn, och nätkasse
från Betonggruvan. 

Johanna Bradford, som nyligen blev utnämnd till Årets inredningsbloggare
av ELLE Decorations läsare på
ELLE Decoration Swedish Design
Awards 2018.

Detaljbild från sovrumsfönstret. Sovrummet är en favorit för Johanna tack varje ljuset som flödar in genom de munblåsta fönstren. Gardiner, Caravane. 

Se en inspirerande film från Johannas hem nedan:

Foto: Andrea Papini