Så vet du när du har hittat den rätte

Är du supersingel och trött på att du inte har träffat den rätte ännu? Nina Campioni, bloggare på ELLE, guidar oss singlar till hur man träffar kärleken och hur man vet att man hittat rätt.
17 augusti, 2015

Obotliga megasingeln Nina Johansson har blivit signora Campioni. ELLE säger Grattis! och läser hennes visdomsord om hur man hittar kärleken – och vet när man har gjort det.

När den här texten hamnat i tidningsställen (och lite senare på Elle.se) har jag varit en gift kvinna i exakt 27 dagar. Inte klokt egentligen, med tanke på att jag aldrig trodde att jag skulle bli en sån som gifter sig. Trodde inte att jag ens ville. Eller så hade jag intalat mig det som en skyddsmekanism. För om man inte vill så kan man ju inte bli ledsen om det inte blir av. Eller?

Men om vi backar bandet lite. För lika exakt tre år sedan var jag, på gott och ont, en obotlig super-mega-singel. Som både älskade och hatade singellivet. Älskade det på lördagar, hatade det på söndagar. Framför allt hade jag tappat all tro på att jag någonsin skulle kunna bli kär igen. Eller överhuvudtaget träffa en livspartner. Inte för att jag inte försökte. Jag testade allt. Internet, blinddates, klubben klockan 04.30, fester där det utlovades singlar, försökte övertala mig att jag kanske var kär i den där killkompisen ändå och så vidare in absurdum. Ständigt med hjärtat fullt av hopp, men utan tro.

Men så plötsligt en dag, nej, nu ljög jag…Plötsligt en natt för tre år sedan stod han där. Mannen. Han jag nu är gift med. Och i ett hjärtslag gick jag från hoppfull till troende. Ok, kanske överdriver romantikern i mig lite men faktiskt…Lika enkelt som tydligt visste jag att han var rätt för mig. Det var liksom aldrig komplicerat.

Men även i de enklaste förhållanden – där allting känns självklart – kan en irriterande del av hjärnan börja tänka ”ska vi verkligen flytta ihop såhär tidigt i förhållandet?” eller ”förlova sig, jösses, det känns OERHÖRT vuxet”. Och om nu allting känns precis så där rätt och bra, varför tvivlar man ändå?

– Jag skulle vilja citera Tage Danielsson: ”Utan tvivel är man inte riktigt klok.” Ett visst mått av ifrågasättande är helt naturligt när det kommer till stora frågor som att gifta sig eller att bli föräldrar, säger Lina Lindkvist, par- och relationspedagog.

Hon menar att osäkerheten kanske beror på att hen inte är allt du tidigare föreställt dig.

– Det är nog snarare regel än undantag att personen vi till slut landar med inte stämmer med vår, i backspegeln helt ouppnåeliga, lista över kriterier.

I en tid där det är enklare än någonsin att träffa nya människor, med alla de kanaler och tjänster som vi har tillgängliga, är det också enklare än någ-onsin att bli kräsen. Nästa flirt är ju bara en swipe bort. Kanske är det nästa som är the one? Swipe. Eller nästa? Swipe igen. Swipe. Swipe. Swipe …

Å andra sidan. Jag tänkte länge att jag var alldeles för kräsen. Att jag ställde för höga krav på kärleken och att jag sökte efter fel hos de killar jag träffade. Jag menar, de allra flesta var ju faktiskt både gulliga och snälla, heta, intressanta, roliga och smarta. Vad är det för fel på MIG? Varför kan jag inte bara nöja mig? Vad begär jag av en människa egentligen?

Men när jag väl hade träffat rätt fattade jag ju att jag inte alls varit kräsen. Jag var bara inte kär. Och är man inte kär kan inte ens den mest perfekta människa nå fram. För det handlar ju egentligen inte om att man är speciellt kräsen, utan mer om att inte lura sig själv. Så. Lita på dina känslor. Nöj dig inte med mindre än det som är äkta. Det svåra är i stället att se skillnad på sina känslor, att lära sig att förstå vad som är vad.

– Känslor som jag tror är avgörande att lyssna till här är 1) jag vill inte vara utan den här personen, 2) jag älskar den här personen precis som hen är och 3) den känslan är ömsesidig, säger Lina Lindkvist och fortsätter:

– Men även om ni är i ett tidigt skede av relationen finns knep att ta till. Psykologen Egil Linge presenterar i boken Hemligheten ett klockrent formulär för att ta reda på om Tinderdejten i själva verket är din potentiella drömpartner. Svara på frågan ”Skulle jag vilja bli vän med den här personen?” Om svaret är ja står du inför en möjlig drömpartner – är det nej kan du lugnt leta vidare. Det tror jag på!

Tinder, ja. Hade det funnits när jag var singel hade jag varit en flitig användare. Jag älskar hur den nya digitala verkligheten skapar möjligheter för människor att mötas. Enligt Tinder sker 26 miljoner matchningar per dag. Någonstans där lär den där rätte finnas.

– Jag tror på nätdejting som fenomen, men inte för att jag litar på diverse matchningsverktyg och sökkriterier, utan för att det är ett oslagbart sätt att träffa människor vars väg man annars aldrig skulle ha korsat, säger Lina Lindkvist.

– Att öka sina möjligheter att träffa någon kan ju inte vara fel. Däremot snöar vi alltför ofta in på sökkriterierna – hen ska vara si och så gammal, bo på ett visst ställe, se ut på ett visst sätt – jag tror att vi genom att sålla bort alla övriga genom inställningar i appar eller på dejtingsajter missar tusentals åter. Så – ta det lugnt med filtreringen, våga vara öppen även för det som inte passar in i din ursprungliga ”mall”. Då tror jag säkert att appar kan möjliggöra kärleksmöten – om inte annat kanske du möter upp någon nätdejt ihop med era respektive kompisgäng och blir handlöst förälskad i flirtens bästa kompis.

Journalisten Annika Leone är en flitig användare av dejtingappen Tinder, hittills utan toppresultat.

– Det som är Tinders stora fördel är att man bara får en matchning om man bägge gillar varandra – ovetandes. Man slipper alltså känna sig dissad för att man inte får ett svar, som man kanske kan göra om man är med i traditionella dejtingsajter, säger hon. Men ibland känns det som om folk är på Tinder bara för att få uppskattning. Att många mer är ute efter att få en matchning än att träffa någon på riktigt.

Det där med baktanke är något som all form av dejting alltid tampas med. Hur ska man veta att den jag ska träffa har samma motiv som jag? Men egentligen är det komiskt hur tjänster som Tinder får en massa skit för att det gör dejtandet mer ytligt. Som om dejting inte alltid har varit ytligt. Så länge människan funnits har man velat para sig med just den person som attraherat en mest. Det är väl bara en himla tur att vi alla har olika smak. Jag menar, det vore en tramsig lögn att säga att jag gick fram till min blivande man där han stod i baren för att jag tyckte att han såg ut att ha en intressant personlighet. Jag tyckte han var het. Punkt slut. Tinder IRL med andra ord. Att han sedan visade sig vara the real deal var bara ren och skär tur. Eller ödet, beroende på vad man tror på.

Och tron har jag som sagt fått tillbaka. Jag är mer övertygad än någonsin om att man kan möta kärleken just när man minst anar det. ”När man minst anar det.” Åh, som jag hatade den klyschan som singel. Jag gick aldrig runt och anade en massa men inte fanken hände det något för det. Men nu fattar jag. När man minst anar det är alltså när man spontant kliver in på en bar i en liten by i Italien klockan tio i tolv en lördag i augusti. Eller när man swipar i en app. Tror ni mig inte så kolla in hashtaggen #SwipedRight.

Läs mer:

12 saker att göra på dejten –  och alla är helt gratis >

9 dejtingtips av Amy Schumer >

Krönika: ”Semesterflirten som förändrade mitt liv” >

Därför blir du attraherad av ”fel” person >