Hon har en bakgrund som modell, sångerska, modellscout och stylist, hon har gjort praktboken Northern women in Chanel och är en evig extravagant stilikon. Vi träffade Ingela Klemetz-Farago, årets hederspristagare.

av MARI JANSON

Hederspris – flott!

– Jag är så hedrad. Men också nervös – jag gillar inte alls att stå i rampljuset.

Men du måste vara van vid det?

– Jag tycker att det är läskigt med mycket folk, som att gå upp på scenen på galan – och även om jag klär mig annorlunda märker jag till exempel inte att andra tittar på mig.

Har du alltid klätt dig excentriskt?

– När jag var fyra år klädde jag ut både mig själv och min kusin, så ja, det har jag nog. I Hallstahammar fanns mest bara Tempo men jag levde genom filmstjärnor som Audrey Hepburn och Jean Harlow. Jag klädde mig annorlunda i skolan och ju mer folk pratade om mig, desto värre blev det. Det blev som en sorts ilska nästan.

Varför klär sig så många i bara svart?

– För att det ser enkelt och ändå flott ut. Ett tyg faller vackert i svart. Men egentligen tycker jag att vitt är ännu finare, vitt tar fram ett ansikte mer.

Hur mycket tid lägger du på att fixa dig?

– Smink: tio femton minuter. Sen klär jag bara på mig och går, jag håller aldrig på och provar eller byter kläder.

Ditt bästa festtips?

– Mitt sämsta är högklackade skor för att det gör så ont. Ändå tar man dem. Senaste ELLE-galan stod jag med skorna i handen. Men annars är det bara en sak: man ska inte känna sig utklädd.

Och ditt bästa ELLE-galan-minne?

– Det är alltid så himla trevligt! Men ett år delade Lars (Wallin) och jag ut ett pris tillsammans, jag kommer inte ihåg till vem. Och ett annat år satt jag i juryn, det var kul.

Vad beställer du i baren?

– En alkoholfri mojito – jag älskar mynta och chili.

Och vilken låt får dig på festhumör?

– Jag älskar tystnad och lyssnar aldrig på musik. Eller jo, ibland, men bara klassisk musik.

Priset delades ut av designern, och vännen, Lars Wallin.