Hon har en bakgrund som modell, sångerska, modellscout och stylist, hon har gjort praktboken Northern women in Chanel och är en evig extravagant stilikon. Vi träffade Ingela Klemetz-Farago, årets hederspristagare.
av MARI JANSON
Hederspris – flott!
– Jag är så hedrad. Men också nervös – jag gillar inte alls att stå i rampljuset.
Men du måste vara van vid det?
– Jag tycker att det är läskigt med mycket folk, som att gå upp på scenen på galan – och även om jag klär mig annorlunda märker jag till exempel inte att andra tittar på mig.
Har du alltid klätt dig excentriskt?
– När jag var fyra år klädde jag ut både mig själv och min kusin, så ja, det har jag nog. I Hallstahammar fanns mest bara Tempo men jag levde genom filmstjärnor som Audrey Hepburn och Jean Harlow. Jag klädde mig annorlunda i skolan och ju mer folk pratade om mig, desto värre blev det. Det blev som en sorts ilska nästan.
Varför klär sig så många i bara svart?
– För att det ser enkelt och ändå flott ut. Ett tyg faller vackert i svart. Men egentligen tycker jag att vitt är ännu finare, vitt tar fram ett ansikte mer.
Hur mycket tid lägger du på att fixa dig?
– Smink: tio femton minuter. Sen klär jag bara på mig och går, jag håller aldrig på och provar eller byter kläder.
Ditt bästa festtips?
– Mitt sämsta är högklackade skor för att det gör så ont. Ändå tar man dem. Senaste ELLE-galan stod jag med skorna i handen. Men annars är det bara en sak: man ska inte känna sig utklädd.
Och ditt bästa ELLE-galan-minne?
– Det är alltid så himla trevligt! Men ett år delade Lars (Wallin) och jag ut ett pris tillsammans, jag kommer inte ihåg till vem. Och ett annat år satt jag i juryn, det var kul.
Vad beställer du i baren?
– En alkoholfri mojito – jag älskar mynta och chili.
Och vilken låt får dig på festhumör?
– Jag älskar tystnad och lyssnar aldrig på musik. Eller jo, ibland, men bara klassisk musik.
Priset delades ut av designern, och vännen, Lars Wallin.