Kajsa Melchior lanserar Melchior Ornaments – förenar konst och funktion
Motströms är vägen som konstnären och arkitekten Kajsa Melchior valt. Känd för sina svårdefinierade konstföremål – skulpturer som gränsar till möbler – har hon länge knuffat på gränserna mellan världar som många annars är förtjusta i att avgränsa. Nu fortsätter hon att traska längs sin egen, normbrytande stig.
– Jag älskar att bryta regler, förklarar Kajsa från sin studio på Östermalm i Stockholm.
Från de ärtgröna väggarna tittar små, skimrande väggskulpturer tillbaka på besökaren. På bordet: en box fylld med små verk i läckra former, likt en pralinask.
– Jag trivs bäst i min egen bubbla, där inga hårda gränser finns. Det blir kanske lite otydligt, men också mer levande. Som ett träd: spretigt, men frodigt, säger Kajsa.
Visst kan man stå med en fot i konst, en annan i design och med båda händerna djupt inne i hantverket. Den största utmaningen är kanske egentligen att ge sig själv tid att växa:
– Om jag hade fokuserat på en enda sak hade jag kanske kommit längre, men nu har jag gått en liten bit på många vägar. Barn som lär sig tala flera språk börjar ofta prata senare, så själv kanske jag blommar vid 70 eller så.
Nu lanserar Kajsa Melchior Ornaments, med konstföremål som man kan leva nära och faktiskt använda. Under Ornaments-flaggen finns hittills små, handgjorda skulpturer som kan användas som knoppar eller handtag. Ett slags ”välkommen in” till den som är nyfiken:
– Jag vill göra verk som inte stänger ute den som inte kan alla koder, utan snarare bjuder in.
Den nya samlingen rymmer mindre objekt, som fler kan närma sig prismässigt men också förstå, utan att för den delen bli skrivna på näsan. Verken föds ur materialets logik och bär influenser från naturen och geologiska processer: en form kan bli till en orm ur ett perspektiv, en gren ur ett annat – någon ser en näsa, medan någon annan ser en sten. ”Ornamentik” blev ett bra ord för att beskriva Kajsas vision.
– Kallar man någonting för ”konst” kan folk bli rädda för att använda det, haha. ”Ornamentik” antyder utsmyckning, någonting vackert och poetiskt, men som också kan vara funktionellt, säger Kajsa.
Hon är van vid att skapa stort och tungt, men för Melchior Ornaments-verken räcker armens mått och kroppens styrka för att ensam kunna laborera fritt när idéerna kommer. Utöver att nicka gillande till det ornamenterade vill hon också hylla handens verk och tradition.
– I dag har intellektuell tanke hög status, men jag pratar ofta om ”den tänkande handen”. Jag vill värna den manuella tanken och hantverksarvet. Kanske kan vi få mer kontakt med det vi omger oss av, när vi ser de imperfekta detaljerna som visar handens spår?
Foto: Agnes Strand/Wavy
