Hos Sloydlab är framtiden både ornamenterad och modern
Det är svårt att inte bli eld och lågor över Matilda Hunyadis detaljrika designvärld, fylld av nutida mönster och utsmyckningar. Elden i designern själv sprakar glatt för just det: modern ornamentik.
Hon upplever att diskussionen kring konstformen ofta berör ett motsatspar: antingen modernistiskt eller konservativt, men för Matildas behöver modern design inte te sig stram och ornamentiken är ett formverktyg som inte alls behöver se ut som förr.
– Varför kopiera ett motiv när det finns en hel värld att kommunicera?
Sedan sitt examensjobb på Konstfack 2013 har hon vandrat djupt in i detaljrikedomens förlovade land, men länge saknade hon de tekniska förutsättningar som krävs för att producera avancerade utsmyckningar. När hon kom i kontakt med yrkeshögskolan Tibro Hantverksakademi, som utbildar allt från dekormålare och förgyllare till träsnidare och bildhuggare, sattes en ornamenterad snöboll i rullning.
– I dag är yrken som bildhuggeri extremt små och tenderar att främst fokusera på byggnadsvård. Om de hantverken ska överleva behövs ny energi och samtida designers som faktiskt formger ornamentik.
För akademins räkning fick Matilda möjlighet att rita ett föremål till en student, men spegeln som rann ur hennes penna blev helt enkelt för avancerad. När hon en dag visade upp sin skiss för inredningsdesignern Lena Nyholm undrade hon genast om Matilda kunde leverera spegeln på två veckor.
– Jag ringde Hantverksakademin och fick numret till Karl Sjögren, en av lärarens bästa tidigare studenter. Från och med mitt första telefonsamtal med honom tog det tjugo dagar tills spegeln Piscoco hängde på väggen.
Projektet väckte mersmak och nu står deras nästa gemensamma på tur: att utforma framtidens stuckatur.
– Ornamentik är urmänsklig och dess berättande och symbolik har funnits i alla civilisationer. Stuckatur är intressant eftersom den är laddad, ibland politiserad, särskilt exteriört i stadsmiljö. Det har inte hänt mycket de senaste hundra åren, så nu vill vi ta in stuckaturen i en ny era.
Många som tycker om sekelskifteslägenheter är kanske egentligen mest förtjusta i stuckaturer, tror Matilda. Därför är ambitionen att skapa någonting som inte uppfattas som stilkopiering, utan passar moderna rum.
Duons första motiv är inspirerat av en dekadent midsommarkrans, som vid klockan tre på natten har börjat sloka.
– Det specifika ögonblicket fascinerar mig. Jag tycker om de poetiska aspekterna i att kunna frysa ett ögonblick, motiv som ”Middagsscen” på klassicistiska vaser till exempel. Jag älskar också skiftningar, när en årstid går över i en annan eller den magiska timmen mellan natt och gryning.
Historiskt sett har ornamentiken ofta idealiserat naturen, medan Matilda och Karl vill utforska andra, förgängliga tillstånd – ett slags modern memento mori om man så vill. Näst på tur kommer en stuckatur som är ritad som en dekonstruerad skaldjursplatå, med undervattensvarelser i olika tillstånd ovanpå en textil bordsduk som löper genom rummet.
– Jag är från Bohuslän och har starka minnen av undervattensvärlden. Havsmotiv är sällsynta i stuckatur, men det här bygger på en draperad girlang som är desto vanligare. Eftersom stuckatur upplevs både på längre och kortare avstånd, vill jag att mönsterstrukturen läses som en girlang på håll, men blir detaljrik när man står nära.
Förr har formgivaren och bildhuggaren varit en och samma person, medan rollerna i dag är mer specialiserade. Därför blir den slutgiltiga gjutningen i gips (utförd av anrika Gipsstuckaturer i Stockholm) ett svar på Matildas och Karls dialog – hon har ritat, han har tolkat – och idén har gått från hand till hand innan den förverkligats.
– Vi går ner på mikronivå i vårt samarbete. Att vi talar mycket om konsthistoria och filosofi och rör oss i besläktade fantasivärldar och referenser tror jag gör översättningen mellan skiss och komplex tredimensionell form möjlig.
Ett nära samarbete mellan formgivare och hantverkare menar Matilda och Karl är avgörande för att blåsa liv i den här typen av hantverk, som annars riskerar att försvinna. Men för ornamentikens framtid lyser hoppets stjärna ändå klart, enligt Matilda:
– Det är tydligt att den kommer tillbaka, historiskt sett är modernismens avståndstagande från ornamentik en parentes. Eftersom många stilepoker varar runt hundra år befinner vi oss i förändringens tid. Jag vill att båda uttrycken ska finnas – modernism och ornamentik – men ornamentiken behöver sluta smutskastas.
Foto: Jonathan Hökklo

