Fotografen förvandlade den gamla skolsalen till en drömlägenhet
- AvMichelle Meadows
I en före detta skolsal i den tidigare Katarina Västra skola bor inredningsfotografen Jonas Ingerstedt, omringad av en avundsvärd samling designmöbler. Hit flyttade han 2009, två år efter att Oscar Properties blivit färdiga med förvandlingen av klassrum till lyor. Då, mitt i ett livsskifte, tänkte Ingerstedt på hemmet som något tillfälligt, men femton år senare har han inga planer på att flytta. Lägenheten besitter nämligen en närmast unik rad egenskaper som passar hans designkänsliga lynne perfekt: nästan fem meter till tak, en planlösning med attityd och ett närmast ultimat läge med stora, insynsskyddade fönster mot en lugn innergård – mitt i hjärtat av Södermalm.
Tillsammans med de stora fönstren sätter ett loft tonen i hemmet: sovrum och skrivarhörna hänger som en teaterbalkong med utsikt över kök och vardagsrum. Med sänkt takhöjd under loftet ligger hall, badrum och en del av köket, medan sällskapsrummen har högt i tak och badar i ljus. Det blir en perfekt blandning av det mysigt omslutande och det öppna och pampiga. Även Jonas arbetsrum kvalar in på listan ”mörkt och mysigt”. Rummet ligger längst in i lägenheten, har ett välvt tak och inga fönster – perfekt för bildjusteringar. För att undvika att rummet blir klaustrofobiskt har han låtit sätta in en glasdörr med utsikt mot vardagsrummet. Den stilrena smidesramen runt dörren blir en fin kontrast till speglarna och spröjsen runt fönstren.
Möblerna är en biografi i sig. Mycket är köpt på 90-talet och har fått patina i takt med livet. Faktum är att han har så många Poul Kjærholm-möbler att en del har tryckts in i en garderob i hallen. Temat för inredningen är ”vilan är aldrig mer än en meter bort”; förutom sängen i sovrummet finns ytterligare en säng i arbetsrummet, och i vardagsrummet kan trötta välja mellan soffa, dagbädd och liggfåtölj. Dessutom finns en lång bänk i köket som mjukats upp med kuddar och som, lite överraskande, är Ingerstedts favoritliggplats. Från den har han utsikt över vildvinet han gerillaplanterat på innergården samt skolans före detta gymnastiksal som närmast liknar en kyrka.
Den näst bästa liggplatsen är soffan av Le Corbusier. Sedan något år är den omklädd i en kleinblå Kvadrat-väv för Cassina. Den vackra kulören pryder även en vägg i hallen och några accessoarer som placerats ut i sällskapsrummen.
– Man måste plocka upp en färg någon annanstans, annars står den och skriker ensam.
Köket är avskalat och kompakt, nästan för litet för en som älskar att laga mat, men Jonas har löst underskottet på förvaring med en 606-hylla av Dieter Rams som fyllts från golv till tak med porslin och köksmaskiner.
Fler delar av det klassiska 606-systemet återkommer i resten av lägenheten. I vardagsrummet pryder det nästan alla väggar och har fyllts med böcker, lampor, porslin och glas. En samling som stadigt växer men än så länge får plats tack vare den generösa takhöjden.
På alla ytor som inte upptas av förvaring hittar man konst. Många av verken har arkitektonisk känsla, vilket kanske inte överraskar eftersom Jonas blick sedan länge är tränad på linjer. Tidigare har han dessutom drivit gallerier i både Malmö och Paris, så intresset har funnits med länge.
– Jag dras till det som håller i längden. Bra kvalitet, vackra proportioner.
Hans yrkesliv har alltid handlat om form, konst och estetik: modefotografi i Paris på 80-talet, följt av uppdrag i reklambranschen och sedan galleristperioder. Finanskrisen 2008 ledde till att han tog steget från mode och konst till inredning. I dag varvar han hemma-hos-reportage med uppdrag för inredare och arkitekter. Dessutom håller han på med ett bokprojekt om arkitekten Per Fribergs villor.
Mellan uppdragen älskar Jonas att landa hemma i lugnet. Ibland bjuder han på middag, ”tre eller fem gäster, aldrig parmiddag”, men han tycker kanske mest om att vara ensam och bara ligga på någon av liggplatserna och lyssna på P1. Det här är hans borg, inredd för honom själv, på hans sätt.
I den gamla skolsalen på Söder har han uppfunnit sin egen läroplan: färg som binder, konst som bär och en vardag i horisontalläge som känns allt annat än stillastående.
Fotograf: Jonas Ingerstedt

