Formgivaren Lisa Bengtsson skapar en egen värld av färg och mönster
När Lisa Bengtsson var sex år gammal gav hon en teckning till sin mamma. ”Till mamma från Lisa. Mönsterhunden” stod det prydligt präntat på papperet.
– Det är en hund med någon form av mönster. Det är så lustigt att jag över huvud taget visste vad mönster var, säger hon och skrattar.
Som tonåring började Lisa att måla och sälja sina egna tavlor, men att det fanns yrken som hette ”designer” eller ”art director” hade hon ingen aning om.
– Jag visste inte ens att man kunde bli något annat än frisör eller florist som kreativa yrken.
Det hon däremot visste var hur man startar eget. Gnosjö i Småland, där hon växte upp, är känt för sin företagsanda och har till och med ett eget talesätt: ”Sträva och gno som en Gnosjöbo”. Att jobba – och jobba hårt – var en del av livet. När hon inte kom in på frisörlinjen hamnade hon till slut på mediaprogrammet.
– Det var en ren slump och det öppnade en ny värld. Från att alltid ha fått kämpa svinhårt i skolan blev allting jättelätt. Det var en väldig aha-upplevelse, säger hon.
Det ledde vidare till Berghs i Stockholm, där hon utbildade sig till grafisk formgivare. Men hon kunde inte riktigt släppa mönstren och hennes examensarbete, 2007, var en serie tapeter med tomma ramar, som snabbt spred sig på alla nystartade bloggar. De 150 tapetrullarna sålde slut direkt och till skillnad från sina klasskompisar som drömde om fast anställning på någon annans företag startade hon eget. Sedan dess har hon karvat ut ett eget litet rum i den svenska designbranschen, med en alldeles egen mönstervärld.
Beskriv din stil!
– När jag pluggade letade jag så mycket efter min stil. Jag kommer så väl ihåg den kvällen då jag rev ut en massa saker ur en garderob och började fota och blev helt vild! Den blandtekniken, med det här lite slitna uttrycket, hade inte riktigt synts tidigare.
Tips för att föra in mer mönster och färg?
– Under de här åren har det varit så vitt, grått och beige. Mäklare säger till folk att vända bokryggarna inåt för att vi inte ska ha någon färg, eller personlighet. Jag försöker vara en motpol till det. Våga tapetsera hela rummet, våga möta upp med en färg på karmar, så att det inte blir för hårt mot det vita. Mönster föder mönster och färg föder färg.
Foto: Lina Isaksson m fl
