I dag ska jag göra en spenatpappardell och när man gör det med färsk spenat så blir den härligt klorofyllgrön och känns arbetad och jättevacker, men det är ett väldigt enkelt recept så att det är en sån här lifehack-grej med festmat som inte kräver så mycket av en.
Till den här rätten så behöver du 200 gram spenat, ett helt ägg, två äggulor, tre deciliter tippo 00-mjöl, två deciliter durum vetemjöl, två knippen sparris, 75 gram smör, 170 gram tjävre, två citroner, tre matskeddar, pistarsnötter, olivolja, salt och peppar.
Börja med att fräsa spenaten i lite olivolja. Den ska bara falla ihop och bli glossig och mjuk.
Ta spenaten och mixa den tillsammans med ett helt ägg till en slät smet.
Skälp upp båda mjölsorterna i en hög och gör ett stort hål i mitten.
Häll i spenatsmeten, två äggulor, en matsked vatten, en matsked olivolja och börja vispa ihop med en gaffel.
Vispa försiktigt in lite mer mjöl i spenatsmeten allt eftersom.
När smeten har börjat likna det här och blivit ganska tjock, då kan man börja använda händerna.
Då är det egentligen bara att fäsa in mjölet in i degen och sen ska vi börja knåda när det har gått ihop till en deg.
Först kommer den kännas fast och hård och lite stum, men fortsätt ett bra tag till.
Tvätta händerna om du är väldigt kladdig för det gör att det blir lite svårare när du knådar.
Du kommer behöva knåda i alla fall tio minuter.
Knåda degen tills den är len som en babyrumpa och du kan trycka in en tumme i degen och degen studsar tillbaka.
Då vet du att den är klar.
Slå in degen i plast och låt den vila i kylen i minst 30 minuter.
När degen har vilat så är det dags att börja kavla ut den.
Skär loss en liten bit av pastadegen, mjöla den och pastamaskinen ganska väl och valsa igenom på den bredaste inställningen på pastamaskinen.
Jag tycker att det blir allra bäst om man kör två gånger på samma inställning.
Det behöver gå från tvåan till trean till fyran.
Jag brukar stanna på ungefär sjunde sättningen.
Italienarna säger att pastadeg ska vara så tunn så att man kan läsa gassett och del och sport genom en remsa.
Jag tycker att det är lite väl tunnt för man tappar en del konsistens.
Men känn efter.
Då är den lite så här.
Rulla ihop till ett mjukt knyte och skär till breda remsor.
Lägg dem över en stolsrygg eller något annat du har i närheten där du kan låta dem hänga ett tag.
Nu ska vi börja med såsen.
Knäck av sparrisen genom att hålla längst ner och någonstans på mitten och bara tryck uppåt.
Skär sparrisen i lite mindre bitar men lämna topparna helt fria.
Smält smöret i en panna och låt det börja brynas lite samtidigt som du lägger i citronhalvorna med snittytan neråt.
Ös i sparrisen men vänta med topparna till slutet.
Koka samtidigt pastavattnet som ska vara väl saltad men inte lika salt som havet.
Det är faktiskt en myt.
När sparrisen känns som att den har fått fin färg, smöret är karamelliserat och fint brynt och citronen har fått lite färg
då är det dags att lägga i pastan i vattnet men pass på för nu går det undan.
Jag skulle inte koka den här pastan mer än en eller två minuter för den blir snabbt överkokt.
Häll av pastan men spara en ordentlig kopp av pastavattnet innan du gör det.
Vi ska hälla ner det i såsen alldeles strax.
Häll sparrisen och smöret över pastan och pressa två av citronhalvorna.
Slå på pastavattnet och låt den sista 30 sekunderna bara koka klart så att det går ihop till en härlig sås tillsammans innan du serverar upp det på ett fat.
Bryt över kävre, toppa med hackade pistaschnötter, lite salt och peppar.
Sådär, då var det klart!