Nu är nördmärkena hippa igen!

05 juli, 2009

[nggallery id=752]

Iskall februaridag i New York. Min pojkvän ville trava omkring i Chinatown för att köpa jeans. Vi tog en sväng in på Opening ceremony, Manhattans hetaste butik där allt är sådär tyst och snyggt och übercoolt att man knappt vågar nypa i plaggen. Där, bland svindyra Alexander Wang-tanktops och vippiga Tsumori Chisato-klänningar, hittade jag ingenting mindre än – Kånkens fjällrävsryggsäck.

En hel radda av dem, närmare bestämt, i poppiga bjärta färger.

Jag fick nästan tårar i ögonen och började rört förklara för min pojkvän vilken nationalklenod Kånken är, från vikten av det medföljande sittunderlaget som räddade skinkorna undan frostskada på skolklassutflykten till dess betydelse i grungerörelsen. När vi gått ut ur butiken och vandrade vidare nedför Howard Street började jag fundera. Vad fick Kånken att ta sig hela vägen från 50-talets Örnsköldsvik till 00-talets trendigaste modeadress på en bakgata i Chinatown?

Trendiga märken kan delas in i två grupper. Det finns de som från starten är en del av modevärldens yttersta toppskikt; en produkt av kallhjärtade storstadslagar, ointrängliga nätverk och taktiska kindpussar. Och så finns det de som startats som ett godhjärtat och rejält småstadsföretag med reko värderingar och en gedigen företagsidé, som plötsligt sitter mitt i prick i en trend och flammar upp som ett tomtebloss på modehimlen. Exemplen genom historien är otaliga. Tretorn. Carhartt. Dickies. Dr Martens. Hush puppies. Helly Hansen. Ecco. Birkenstock. Cater­pillarkängorna. Dockstatofflorna. Resteröds trikå.

Senast i raden är Pendleton, ett Texasföretag som gör lumberjackor, västar och jeansskjortor med indianinspirerade applikationer och mönster. Hypade Brooklynbandet The Young Lords, som blivit dubbade till stilikoner efter de synts i reportage i Nylon och L’Uomo Vogue, lovebombar Pendleton i vart och vartannat artikelcitat och självklart har butiken Opening ceremony inlett ett samarbete med företaget vars resultat vi får se i höst.

Jag hoppas att även Pendleton bevarar sin själ. Att deras hemsida fortsätter att se ut som Jysk bäddlager möter Icakuriren. För när modemässigt efterblivna märken börjar anpassa sig till fashionistavärlden de aldrig var menade för försvinner snabbt deras särprägel.

De blir som alla andra märken som törstar efter stylisternas, moderedaktörernas och inköparnas uppmärksamhet. Det attraktiva med de här nördiga märkena är deras totala avsaknad av inställsamhet inför en modevärld som är van att bli krusad och fjäskad för, deras omedvetenhet om trender, deras valhänthet inför allt vad kindpussar och champagne heter. Märken som tuffar till sig när de blir poppis känns bara pinsamma efter ett tag, och deras produkter blir halvmesyrer med det sämsta av två världar.

Jag vill inte ha några Docksta Patrik med dödskallar på. Och Birkenstocks bruna flipflopsandal med en stor klumpig knapp i mitten är ren och skär varumärkesskändning. Vi kan lita på att Fjällräven aldrig kommer att haka på sin egen trend, inte ta in någon slick marknadschef som fattar vad kidsen diggar eller någon ärtig designer som ska utveckla nya modeller i enlighet med nya moderapporter. Vi kan lita på att Fjällräven aldrig kommer att göra en clutch bag, fem år för sent. Det är därför vi älskar Kånken så mycket.

Av Karin Ström Foto: Fjällräven, All Over Press