Därför blir du lika "hög" av löpning som av droger

11 oktober, 2015

Har du också en vän som älskar att springa? Som pratar om det som att det är det roligaste som finns, som anmäler sig till lika många marathonlopp som du äter kladdkaka på ett år? Och som instagrammar skiten ur de finaste löpturerna och de lerigaste upplevelserna? Det är inget hokuspokus (även om man kan undra ibland) men däremot besitter hon en stor, och viktig, hemlighet som förklarar det hela: Hon är i stort sett drogpåverkad.

Löpartrenden sprider sig över världen som en marathonbana genom staden. Plötsligt ska var och varannan människa springa ett marathon, jakten på den perfekta skon är evig – och våra sociala medier överöses av uppdateringar om rundor, kilometertider och löpningsrelaterade nyheter.

Jag kan verkligen relatera till det där. Jag är ingen superlöpare som drar mil efter mil och skrattar mig genom varje kilometer. Jag kommer som mest ner på en kilometertid på 5,50 över en mil. Men däremot har jag ganska nyligen börjat springa så långt som en mil – och jag älskar det, jag har blivit biten av det. Jag förstår för första gången i mitt liv de som kan längta efter att gå ut och springa.

En ny studie som nyligen publicerades i Proceedings of National Academy of Sciences visar att löpning ökar produktionen av kemikalier i hjärnar som efterliknar effekterna av… droger. Tyska forskare har försökt hitta vad som faktiskt ligger bakom det som brukar kallas ”the runner´s high”, den fantastiska känslan som långdistanslöpare säger får dem att fortsätta springa, mil efter mil.

Forskarna testade nivåerna av ångest i möss och satte dem sedan i ett hjul där de fick springa. Möss älskar verkligen att springa (till skillnad från vissa av oss människor) och sprang långa sträckor varje dag i sina hjul. Forskarna testade sedan ångestnivåerna igen och fann att mössen var mycket lugnare efter att ha sprungit – och nivåerna på endorfiner och endocannabinoider* i blodet var förhöjda. När forskarna blockerade mössens förmåga att tillgodogöra sig endorfinerna var de fortfarande lycksaliga och lugna men när de blockerade förmågan att tillgodogöra sig endocannabinoiderna så blev de oroliga och fick en låg smärttolerans.

Precis som namnet antyder så kan endocannabinoiderna producera samma känsla av att vara ”hög” som du får av till exempel marijuana – men det kommer naturligt. Forskarna säger dessutom att just endocannabinoiderna är de som skapar ”runner´s high” hos någon som tränar mycket. Forskningen är begränsad eftersom den endast gjorts på möss men forskarna säger att kopplingen är logisk eftersom endorfiner inte kan gå från blodet till hjärnan men att endocannabinoiderna kan.

Så: Löpning/träning och droger har alltså (en hel del) effekter gemensamma – och slutsatsen från min sida blir då självklar: Ut och spring och strunta i drogerna!

Nej, skämt åsido: Träning har bevisat många bra effekter på kroppen och vårt mående, jag tycker bara det är härligt att vi nu har ytterligare en anledning till att ge oss ut i löparspåren.

nike-run-pegasus-31

 

Foto Anja Forsnor

* Det endocannabinoida systemet är ett signalsystem som genom cannabinoider och receptorer reglerar, modulerar och har en skyddande funktion i våra kroppar. Källa: Wikipedia.