Därför klarar du inte av att titta på skräckfilmer – enligt forskning
Det är inte alltför hårddraget att påstå att det finns två typer av personer: de som gillar skräckfilm, och de som verkligen inte pallar skräckfilm. Du vet när snacket går om den senaste skräckfilmen (snart kommer den, ”Hereditary”), när din kompis säger till dig: ”Den är så himla läskig, du måste se den!” och du svarar ”Mm, visst.” fast att du vet att du aldrig kommer att se den. För du ser ju aldrig skräckfilmer.
Anledningarna till att du faller in i den senare kategorin kan vara flera. Du kanske är en person som tycker att narrativet i skräckfilmer är för platta, att det finns inte någon storymässig substans att hämta. Så kan det vara i många av fall, men ska vi vara helt ärliga är det väl snarare för att du blir FÖR påverkad av att se en skräckfilm, du blir FÖR rädd. Men det skulle du ju aldrig berätta för dina vänner, eller hur? Istället säger du att skräckfilmer är för platta, och saknar storymässig substans.
Nu har vi äntligen fått förklaringen på varför det är så jobbigt att titta på skräckfilm – för vissa. Enligt vetenskapliga studier beror det främst på grund av följande tre faktorer.
3 orsaker till varför du inte klarar av att titta på skräckfilm
Du växte inte upp med skräckfilmer
Vår förmåga att hantera skräck beror delvis på miljö. Vissa personer formar tidiga positiva associationer till rädsla. Ni känner igen typen, de som alltid uppmuntrade till äventyr där rädsla och spänning var kickmoroten. Det fanns ett hus ute på landet där det sades spöka, för att en familj dött i en stor brand 1749, typ. Samma typer vars familjer älskade att berätta läskiga spökhistorier under familjemiddagarna.
Sociologen Margee Kerr, som studerar rädsla och har skrivit boken ”Scream: Chilling Adventures in the Science of Fear”, menar att om vi börjar knyta läskiga saker till vänner och familj blir det läskiga snarare underhållande och roligt. Om du däremot aldrig bygger en mental brygga mellan läskigt och roligt, kommer en skräckfilm bara att handla om rädsla – utan några som helst kopplingar till värme och upprymdhet, vilket är fallet om du haft en äventyrlig och rolig inställning till känslor av rädsla under din barndom.
Du får inte ut så mycket av starka känslor
Inom psykologin finns det ett beteendebegrepp som kallas för ”need for affect” (fritt översatt till behovet att känna saker), vilket mäter intensitetsnivån av hur mycket personer vill känna saker. Och då inte nödvändigtvis lycka eller positiva känslor, utan känslor överhuvudtaget. Personers behovsnivå skiljer sig i hur mycket de eftersträvar att känna känslor, menar psykologen Stuart Vyse, som bland annat skrivit ”Believe in Magic: The Psychology of Superstition”. Vyse menar att personer med hög behovsniv får ut mer av att känna känslor – oavsett känslans art.
Enligt en annan liknande studie i tidskriften Communication Research är det samma personer som har behov att känna känslor som också uppskattar känslor av skräck och rädsla. Enligt studien tenderar folk som går på bio och scorar högt i känslobehovsnivå att gilla känslan av att bli rädd – för att de känner något – och därmed uppskattar de också skräckfilm mer än personer som inte har lika högt behov.
Du går inte igång på kickar och nya saker
Psykologisk rädsla och upprymdhet är väldigt liknande. Du får hög puls och högre adrenalinutsläpp. Två fysiska reaktioner som både kan kopplas till positiva och negativa händelser – beroende på hur vi tolkar dom. Känner du dig upprymd eller panikig?
Kanske inte helt otippat tenderar folk som får en kick av skräckfilmer att vara spänningssökande personer. Spänningssökande personer, eller som det kallas inom psykologin: sensationslystna personer, är alltid ute efter nya upplevelser, komplicerade saker och gillar upplevelsen av upprymdhet, menar Stuart Vyse. Personer som inte strävar efter kickar och det nya gillar istället det lugna, trygga – både vad det gäller deras mentala tillstånd och situationen de befinner sig i.
Det ska givetvis tilläggas att ovan kategoriseringar inte är skrivna i sten. Enligt en kommande studie i tidskriften Emotion, menar Kerr med flera att stressande erfarenheter kan bli en positiv upplevelse – så länge du är bestämd att det ska bli just en positiv upplevelse. På ett KBT-vis kan du öva dig att komma över rädslan genom att utsätta dig för den. Med andra ord: tvinga dig själv att vara rädd oftare, och du kommer också kunna hantera rädslan bättre.
Vill du komma över dina skräckfilmsrädslor och bli ett riktigt skräckfilmsproffs borde du alltså se på mer skräckfilmer och lära dig att uppskatta känslan av att blir riktigt, riktigt rädd.
Lycka till!
Inspiration: The Cut
