Möt Ingrid Berg – skaparen av upcycle-jeansmärket Iggy Jeans
I taket hänger en discokula. Bokhyllan från golv till tak är fylld av böcker, färgkoordinerade i blått, rött, grönt och gult. I badrummet hänger tavlor med insekter – fjärilar, småkryp, baggar. Men inget av det kan stjäla ens uppmärksamhet lika väl som de mönster som målats på lägenhetens (nästan) alla väggar, inför en maxad studentfest för målaren själv. För ett tränat öga är det former som direkt signalerar den initiala idén för Ingrid Bergs offentliga, kreativa resa: Iggy Jeans.
Väggmålningarna blev också startskottet för henne, och hennes pojkvän, att starta Studio Igor Ingrid, där de i dag gör muralmålningar och kreativa rumsliga koncept.
– Det ena handlar om att få klä ett rum, det andra att få klä en kropp. Jag älskar att röra mig mellan olika världar.
Och olika världar verkar hon vara en expert på att skapa åt sig själv: upcycle-jeansmärket Iggy Jeans, en praktikperiod på modevärldens just nu främsta älskling, där hon casually säger ”buongiorno signora” i korridoren, ett fysiskt och visuellt mönsterprojekt med sin kille. Framför henne ligger tre år av textilstudier i Borås, samtidigt som hennes design i vinter visas på Textilmuseet i samma stad.
Allt tar på ett sätt sin början i starka uttryck: från en ateljé, i Italien, och en teaterscen. Under 70-talet är Ingrids farmor med och startar 10-gruppen, en grupp av mönsterformgivare som vill skaka om den svenska mönstertraditionen. De vill se förbi det minimalistiska och i stället presentera något som både tar plats och tar för sig. Och i farmors ateljé, bland färger, tyger och former, får Ingrid leka fritt. När hon fyller sex har familjen flyttat till Italien, först till staden Traviso (”hade Wes Anderson gjort en italiensk stad hade den sett ut exakt så!”), sedan Milano. Där bär hon skoluniform, lär sig italienska, och får ett smakprov på en mentalitet där ingen höjer ögonbrynen åt starka modeuttryck. Väl tillbaka i Sverige hittar hon passionen för teatern, och med den växer fäblessen för mode, musik och det konstnärliga.
– Jag hade bara några få polare i högstadiet. Det var dock rätt skönt. Det gav mig tid att drömma mig bort till andra världar och totalt nörda ner mig i mina intressen. Jag brukade klä upp mig, klä ut mig. Mina föräldrar har alltid förespråkat att utforska det kreativa, så den dörren stod tacksamt nog öppen redan då.
En dag i nionde klass går Ingrid som vanligt till butiken Från Ö till A på Södermalm. På bottenvåningen finns en second hand-butik och på väg ner för trappan ropar killen som jobbar i butiken ”snygga jeans!” efter henne. Hemma på rummet har Ingrid börjat måla färgstarka mönster på sina gamla jeans – blixtar, prickar, vågor – och hon får en idé. Hon pratar vidare med killen, får mailadressen till butikens grundare, som går med på att hon får plocka tio jeans och göra vad hon vill med dem. Ett halvår senare står Iggy Jeans med på schemat under Stockholms modevecka och Ingrid springer snart ut, 15 år gammal, till applåder efter sin första visning.
– När jag hämtade ut de där första jeansen tänkte jag inte att jag var på väg att starta ett märke. Det var ingen stor grej. Först i efterhand ser jag att det verkligen var en startpunkt. Jag fick en plats på modeveckan efter att ha ringt, snackat och mailat runt till folk i branschen – det kommer man långt på. Jag minns de där applåderna så väl, de motiverade mig att ta Iggy Jeans, och min kreativitet, vidare.
Ingrid fortsätter att måla på vintagedenim. Hon säljer plaggen via en egen webbshop, får göra samarbeten med Rodebjer, Aplace och Monki. Hon tar studenten från bild- och formprogrammet – och börjar blicka utåt.
– Jag ville göra en praktik och Miu Miu var min högsta dröm. Så jag började snacka runt, råkade träffa någon som jobbat där, vilket ledde till att jag skickade över min portfolio. Jag fick komma på ett möte med HR-chefen. Och sedan med designchefen. Och fick beskedet att jag skulle komma tillbaka i februari för att påbörja min praktik på Miu Mius denimavdelning.
Men … Det låter otroligt?!
– Det var det! Jag lyckades söka i precis rätt tid. De tar inte in många praktikanter, men just då saknade designchefen för denim en assistent.
Så det blev du.
– Det blev jag.
Hur nervös var du på intervjuerna?
– Så bisarrt nervös! På det första mötet frågade de vilket mitt favoritmärke var och jag svarade: ”Miu Miu …”. Haha! Inför den andra intervjun pluggade jag eventuella frågor och svar med min syster för att känna mig förberedd. Hett tips!
Ingrid tar sin packning och sin pojkvän och flyttar till Milano och Miu Miu. Hon får göra research (”om de var intresserade av en viss typ av jeanstvätt skulle jag hitta tusen bilder på den tvätten”), hålla koll på skisser, ta fram prototyper. De är ett litet men tight team. Då och då svänger Miuccia Prada förbi och tar möten med designchefen, och Ingrid, som övat upp sin barndoms italienska, ger henne ett artigt ”buongiorno signora” i korridoren.
– Minikjolen hade precis lanserats och hypen kring den var maximal. Hela praktiken var otroligt intensiv men den gav mig också mycket. Mer än vad jag trodde. Den har påverkat mitt sätt att se på saker, alltifrån vad som egentligen är klassiskt eller ej, till sätt att designa, till vad en strukturerad process kan ge.
Fick du med dig något särskilt tankesätt?
– Förut tänkte jag bara i mönster och inte på människan som faktiskt skulle bära det. Hos Miu Miu lade de mycket tid på att förstå ”Vem är Miu Miu-tjejen?”. Jag hade inte tänkt på det sättet förut i det kreativa.
Så vem är Iggy Jeans-tjejen?
– Hon är in the making! Jag har en idé kring vem hon är och hoppas mejsla ut det de kommande åren.
Ingrid har precis påbörjat sin utbildning på Textilhögskolan i Borås. Att arbeta hållbart med återvunna plagg har varit en del av Iggy Jeans sedan starten – något som nu vuxit till ett av Ingrids främsta designmål.
– Det känns helt blint att inte jobba med en hållbar aspekt. Det är till stor del varför jag påbörjat mina studier, utifrån en teknisk aspekt. Jag vill göra plagg hållbara, på riktigt, ända in i fibrerna.
Hon ser fram emot att experimentera och att bli mer säker i sitt uttryck.
– Jag hade inte någon kreativ process när jag var 15. Det var ett hopkok av allt jag såg. Tiden i Italien och i Sverige har absolut satt spår i min generella approach till mode, med både maximalism och minimalism. Det är en blandning av alla intryck som lett mig hit och jag vill gräva i det, hitta vad som är jag i dag och forma en riktning framåt.
Om du inte jobbat med mode, vad skulle du gjort då?
– För mig har det, ärligt talat, aldrig funnits några andra vägar än att jobba med mode. Det ger energi. Det ger ett lugn till en hjärna som snurrar i 180. Jag är inte färdigutvecklad eller fullt genomarbetad i min estetik, men att få utforska den är allt jag vill göra. Min att göra-lista är never ending. Så det är bara att fortsätta.
FAKTA
Namn: Ingrid Berg.
Ålder: 21 år.
Yrke: Designer.
Bor: Stockholm/Borås.
Utbildning: Modedesign på Textilhögskolan i Borås.
Följ: @iggyjeans och @studioigoringrid
Ingrids 3 bästa tips för att växa i sin kreativitet
1. Släpp mobilen!
Och upptäck vad som händer.
2. Tänk utanför boxen
Leta efter inspiration där du inte vanligtvis finner den.
3. Var en nörd
Och låt dig uppslukas av sub-kulturer och teman.
5 kreatörer att inspireras av
- Sofia Coppola. Hon har gjort många av mina favoritfilmer.
- Ottessa Moshfegh. Jag läste nyss ut hennes bok Ett år av vila och avkoppling och ska nu börja på Eileen.
- Katharine Hamnett och hennes kläder på 80- och 90-talet.
- Sébastien Buchmann. Jag såg nyss hans film Passengers of the night och ser fram emot att se mer av honom.
- Nathalie Djurberg och hennes kostymer.
Foto: Beata Holmgren/Studio Femme
