Modellens hjärtefråga: HBTQ-rättigheter.
Danska Josephine Skriver använder sin toppmodellstatus för att uppmärksamma sin hjärtefråga internationellt: som dotter till homosexuella föräldrar har hon alltid varit stolt över sin regnbågsfamilj.
Av Elsebeth Mouritzen Foto Sean McMenomy
Relaterad läsning:
Modellen Tilda Lindstam om livet som modell >
Kort om Josephine Skriver:
Familj: Mamma, pappa, lillebror, amerikanske pojkvännen (och popstjärnan) Alexander DeLeon.
Karriär: Slog igenom stort för fyra år sedan, platsar på Models.coms ”Money girl”-lista, jobbar för Tom Ford, YSL, Victoria’s Secret m fl.
Brinner för: Hbtq-frågor och homosexuellas rätt att skaffa barn.
På nätet: Har en halv miljon följare på Instagram.
Vi känner igen Josephine Skriver från reklamkampanjer, catwalken och tidnings-omslag. Och gott så, men bakom den foto-geniska fasaden finns en klok, välartikulerad kvinna med en passion – och inte minst mission. Josephine Skriver använder sin framgång och sin modellstatus för att föra fram sin hjärtefråga: hur det är att vara barn till homosexuella föräldrar. Modigt? Nej, inte enligt Josephine: det är bara naturligt och självklart. Och det är hela poängen. Att hon berättar om sitt familjeliv utan förskönande filter och på så sätt uppmuntrar fler i samma situation att vara öppna med sina liv, och i förlängningen att fler accepterar det.
– Det har alltid bott en liten aktivist i mig. Jag ville bevisa för andra att vår familj var lika bra och rätt som andras familjer. Jag var röd-strumpa, drog med mina föräldrar till Pride-festivalen, och som 16-åring åkte jag till Oslo för att hålla föredrag på en internationell skola och säga: ”Hey, jag har blivit ett okej barn.” Det är det jag använder min röst till. Jag har väntat lite på att bli mer känd, för när man ställer sig upp och för fram ett budskap har man också ett ansvar. Och det känns som om tiden är mogen för det nu, säger Josephine Skriver.
Hon har valt att höja sin röst i USA, där hon har bott de senaste fyra åren. Väl medveten om att man där också måste tala lite högre för att ens röst ska höras – och att toleransnivån för hennes typ av familjemönster inte är lika hög som den var när Josephine växte upp på Nørre-bro i Köpenhamn eller i Hellerup norr om stan. Möjligtvis i New York, där vi träffas över en kopp te och en skål full med rostad brysselkål på en av SoHos bakgator, men stora delar av den amerikanska befolkningen är inte lika välvilligt inställda. Ändå var det här i USA som Josephine fattade beslutet att offentligt enga-gera sig.
Det var efter ett möte med organisationen The Outspoken Generation, som inte bara vill öka förståelsen för regnbågsfamiljer utan också höja deras självförtroende. Josephine höll ett föredrag om sig själv för barnen som var där, Vogue skrev en artikel om det och därefter fick hon frågan om att bli organisationens taleskvinna.
– Mitt budskap är att man ska erkänna homosexuellas rätt att bli föräldrar, att de är lika bra på att uppfostra barn som heterosexuella och att deras barn ska vara stolta över föräldrarnas val. Det är inte så att jag är i medierna hela tiden. Tillsammans med min amerikanska agent bestämmer jag mig för att ställa upp om det är ett bra tillfälle. För som mamma sa när jag var liten: man ska inte proppa ner budskapet i halsen på folk, men prata om det när det känns rätt.
– Jag får massor av reaktioner förstås, och inte alltid på ett bra sätt. Mest på nätet, där människor gömmer sig bakom sin anonymitet, i stil med ”hoppas att någon kan rädda henne”, ”stackare som har haft en sådan barndom” och ”modeller ska inte ha åsikter, kan du inte bara vara snygg?”. Det rinner av mig, för jag har varit medveten om de här frågorna sedan jag var pytteliten och skulle en kund välja bort att jobba med mig på grund av vad jag står för, ja, då är det nog inte meningen att vi ska jobba ihop. Den här frågan är viktigare än pengar, fortsätter Josephine Skriver.
Styrkan har hon fått i den öppenhet som hennes mamma och pappa, båda homosex-uella, alltid har haft kring familjen. Föräldrarna har aldrig bott tillsammans men har haft delad vårdnad, precis som i de flesta skilsmässofamiljer.
– Jag har alltid vetat vem som är min mamma och pappa, alla kan umgås i samma vardagsrum, med eller utan partner, och jag vet att jag är ett välkommet och önskat barn eftersom jag var planerad. Som liten förstod jag snabbt att många hade fördomar kring vår familj, så jag hade en taktik som gick ut på att bjuda hem nya kompisar direkt, så att de fick lära känna oss innan de fick veta att mina föräldrar var gay. På så sätt kunde de ta ställ-ning till oss som människor och se att vi var lika vanliga som de.
Josephine Skriver är säker på att hennes uppväxt har gjort att hon blev vuxen fort, att hon mognade tidigt.
– Och eftersom jag alltid har pratat så mycket om mina föräldrars sexualitet har jag fått många frågor om min egen. Kanske för att många tror att homosexuella får homosexuella barn, men rent statistiskt får de faktiskt färre gaybarn än heterosexuella. Och jag har frågat mig själv förstås, hur det skulle vara om jag vore gay, och svaret är att det skulle vara bra det också…
Relaterad läsning:
