Lotta Brattin: "Det finns ofta en längtan efter någon som tar rodret i ett team"
Av Josephine Blix Fotograf Emma Svensson
Namn: Yang Sook Charlotte Brattin
Ålder: 45 år.
Bor: Stockholm.
Utbildning: Fyraårig ekonomisk linje (gick om ett år).
Karriär i korthet: Assistent hos modestylisten Pirjo Niemelä, assistent hos Martina Bonnier och moderedaktör på VeckoRevyn, säljansvarig för damsidan och presskontakt för Diesel Sverige, projektledare på Acne, vd för Acne Jeans, grundare till Ibeyo pressagentur, senare Ibeyostudio, grundare till Mode för världens barn.
Jobbmotto: Lust! Driv! Närvaro!
Klädfilosofi: ”Tyckte det var klurigt så slängde iväg ett sms till min goda vän Ann-Sofie Back och fick svaret: Haha du är Sport-goth.”
Det som började med ”Ååååh, vilken snygg tröja” har genom åren utvecklats till en vurm för gott ledarskap inom branschen hon älskar. Ända sedan hon tog sina första steg i den svenska modevärlden har Lotta Brattin, grundare till den framgångsrika kommunikationsbyrån Ibeyostudio, skickligt navigerat utifrån positionen ”ung och lovande”. Vad som på pappret skulle kunna ses som tillkortakommanden för den som vill slå sig fram i ett hårt klimat (till exempel fel kön, yngst i rummet eller rent fysiskt liten) har hon i stället sett som enorma resurser.
– I hela mitt liv har jag varit en sådan där ”ung och lovande”-person som har kunnat smyga sig in ganska obemärkt i olika sammanhang för att sen bara ösa på. Det är en oslagbar kombination. Det ger ett utgångsläge fullt av möjligheter att navigera fritt kring auktoriteter som ofta sitter fast i ett statiskt tänk. Jag förstår att det kan låta extremt kontroversiellt, men dessa möjligheter hade inte funnits om det inte vore för patriarkatet. Jag har alltid haft möjlighet att vända det till min fördel.
Om vi tar det från början, hur hamnade du i mode- svängen?
– Jag har nog varit intresserad av vad kläder kan göra med en människa så länge jag har levat. Jag kunde ju såklart inte formulera det intellektuellt när jag var tre år, men jag tror att det hänger ihop med att jag är adopterad och att jag alltid har haft ett visuellt utanförskap. Jag började laborera med kläder väldigt tidigt för att skapa tillhörighet, och senare i tonåren för att positionera mig på andra sätt. Jag fick aldrig några dyra märkeskläder utan sydde mina egna grejer i stället.
Hur kunde en Lotta-outfit i slutet av 80-talet se ut?
– Jag kan säga att skönhetsidealet med stort permanentat hår och långa blå ögonfransar inte var anpassat efter en asiat. Efter att ha läst otaliga artiklar i Frida om hur Carola jobbade med kajalen gav jag upp och gjorde kläderna till min grej i stället. Minns att jag hade ett byxmönster som jag upprepade många gånger där benen hade olika färg. Inte så dumt ändå, nu när jag tänker tillbaka på det.
Men någon designer blev du aldrig?
– Efter ett par år i Göteborgs coolaste skoaffär Yoko Yap gick jag någon kurs och insåg att jag absolut inte hade talang för att bli designer. Men att jobba med kläder skapade av andra kändes helt rätt. Jag gjorde en klassiker och flyttade från Göteborg till Stockholm för kärlekens skull och det blev början på min karriär.
Är du mer stockholmare än göteborgare nu?
– Absolut inte! Min familj bor kvar i Göteborg och det kommer alltid att vara hemma. Jag kan få svindel av att tänka på vad som kommer att hända den dagen inte pappa finns längre. Det är nog tur att jag gifte mig med en annan göteborgare.
Under dina första år i huvudstaden var du stylistassistent innan du landade ditt drömjobb på det för Sverige nya varumärket Diesel, berätta!
– Under den tiden lånade jag sjukt mycket kläder. Diesel hade precis kommit till Sverige, de revolutionerade jeansbranschen och jag var ett enormt fan. En dag erbjöd Johan Lindeberg, som då var Sverigechef för Diesel, mig ett jobb. Jag skulle vara presskontakt och säljansvarig för damkollektionerna. Efter att ha haft en lön på 8 000 kr i månaden före skatt hade jag plötsligt ett riktigt jobb med en riktig lön. Jag var 24 år och levde drömmen.
På Diesel lärde du även känna Jonny Johansson?
– Stämmer! Ett halvår efter att han hade sagt upp sig för att starta reklambyrån Acne International med sina tre bästa kompisar ringde han mig och bara ”fan Lotta vi behöver en projektledare här”. Jag var sugen på att testa reklamvärlden tillsammans med deras briljanta hjärnor. Det visade sig dock att det inte alls var min grej. Jag fattade varken koderna eller kulturen. På ett sätt var det tur eftersom det la grunden till projektet Acne Jeans.
För det var i den vevan du och Jonny tog fram de första Acnejeansen ihop?
– Vid den tidpunkten fanns det en enorm kreativ kraft där vi tillsammans jobbade fram de första jeansen och konceptet kring varumärket. Jag är väldigt stolt över att ha varit en del av det teamet och att över ha varit vd för Acne Jeans i flera år.
Varför valde du att lämna?
– 2001 blev jag mamma för första gången. Jag minns att jag tänkte att ”okej, jag blir väl mamma nu, men sedan kommer allt att vara precis som innan jag pluppade ut mitt barn”. Det var en naiv tanke. Jag körde på ett par månader och satt i styrelsemöten typ två veckor efter förlossningen. Sedan sa det stopp och jag förstod att även jag behövde vara föräldraledig. Egentligen hade jag nog gått in i väggen efter att ha jobbat 24 timmar om dygnet i fyra år. Jag insåg att jag inte kunde gå tillbaka till det som var och valde att sälja min andel i Acne Jeans. Efter att ha gjort hela loven och inventerat mig själv med väldigt stora penseldrag startade jag Ibeyo.
* * *
Lottas råd om hur man går från kreativ drömmare till att leva på sitt skapande:
1. Den första punkten riktar sig till modeutbildningarna som tydligare måste inkludera produktion, försäljning och affärsstrategier i sin läroplan. Det finns en sådan stor kunskapslucka där.
2. Våga ta hjälp av experter. Inte bara när du tänker logga och labels utan även när det gäller att sätta upp en affärsplan. Ring den där kompisen som gick Handels, till exempel.
3. Prata om pengar redan från starten. 15–20 procent är design, resten handlar om att driva företag. Att prata pengar är inte kreativitetshämmande. Tvärtom. Inget ger dig mer kreativ frihet än en fungerande ekonomi och du styrs aldrig så mycket av pengar som när du inte har några.
Allt rullade på och ditt nya epitet blev Ibeyo-Lotta med hela Modesverige.
– Svenskt mode kryllade av fantastiska kreatörer som Carin Wester, Nakkna och Ann-Sofie Back och jag längtade efter att få använda min erfarenhet från Acne-åren. Jag ville dela med mig och bidra med affärsbiten, något som saknades hos kreatörerna. Det enda som inte var bra i den idén var ju att de inte hade några pengar. Jag insåg att jag även behövde stå på mitt pr-ben och bredda Ibeyos erbjudande. En av mina stoltaste stunder var när jag fick Tommy Hilfiger som kund efter att ha haft dem på besök på mitt lilla skruttiga kontor i Vasastan.
Men sedan hände något?
– 2008 gick Ibeyo AB i konkurs. Det var såklart dramatiskt, men samtidigt det bästa som har hänt. Jag har aldrig skrivit något cv men om jag gjorde det skulle konkursen stå överst på meritlistan. Även om det kostade pengar så är det den skolan som lärde mig enormt mycket om hur man driver ett företag lönsamt. Tillsammans med Marucs Kollberg startade jag upp ett nytt bolag direkt, ringde alla mina kunder och berättade om konkursen och frågade om de ville hänga med in i det nya. Hundra procent sa ja och all min personal valde att stanna kvar när Ibeyo AB blev Ibeyostudio AB. Det var ett så fint betyg.
Jag har förstått att du genom åren har utvecklat ett stort intresse för ledarskap. Hur är man en bra chef?
– Jag bad mina kollegor svara på den frågan och några ord de lyfte var lyhörd, transparent och inbjudande. Balansen att kunna lyfta en medarbetare och samtidigt vara den som tar besluten är jätteviktig. Det tog tid för mig att inse att det ofta finns en längtan efter någon som tar rodret i ett team. Trygghet skapas om någon lättar på ansvarsbördan.
Hur jobbar du med ditt ledarskap i praktiken?
– Jag jobbar hela tiden med mig själv, tillsammans med mina medarbetare. Vi är varandras miljö, som Pia Sundhage brukar säga. Alla som jobbar här gör ett personlighetstest som resulterar i en graf utifrån ens fyra primära drivkrafter. Om jag kan skapa arbetsbeskrivningar utifrån dessa får mina medarbetare utrymme att briljera. Går man emot sina naturliga drivkrafter kan man aldrig vara hundraprocentig.
Vad betyder karriär för dig?
– Jobbet är allt för mig. Och familjen såklart, men om jag ska vara ärlig har de nog prioriterats lika i mitt liv. Men jag tänker att jobb och karriär inte nödvändigtvis behöver betyda samma sak? I grunden tror jag inte på den ständiga tillväxten. Jag söker mer modet i att våga vara nöjd.
Vad gör du om tio år?
– Jag är övertygad om att Ibeyostudio fortfarande är Sveriges mest omtyckta kommunikationsbyrå. Att vara schyst känns så eftersträvansvärt. Det kan aldrig bli omodernt. Jag har precis valt att lämna över vd-rollen för Ibeyostudio till Johanna Sörstrand, vilket skapar stora möjligheter både för bolaget och mig personligen.
Spännande, om du får drömma fritt – vad blir ditt nästa stora samarbete?
– Netflix, High Chaparral och Sveriges riksdagsval 2018. Helst alla samtidigt.
* * *
Lottas tips för att utvecklas som ledare:
• Se till att skaffa en hög självinsikt.
• Ge dina medarbetare förutsättningar utifrån vilka individer de är. Rättvisa
är att behandla alla olika.
• ”Vad kan jag göra för att göra dig bättre?” Be dina medarbetare om hjälp och se till att frågan gäller åt båda hållen.
• Ju tydligare ett bolags spelregler är, desto mindre utrymme för spekulationer (som tar tid och skapar osäkerhet). Prata öppet kring den dolda kulturen som finns på alla arbetsplatser.
• Var tillgänglig. En ledare som ”gömmer” sig (speciellt när det blåser)
får ingen respekt.
• Lyft medarbetaren och ge mandat. På riktigt!
• Våga fatta beslut. Det är att ta ansvar.
* * *
