Jämställdhetsminister Åsa Regnér: "Jag vet att jag inte blir tagen på lika stort allvar som män"

Jag intervjuade Åsa Regnér på måndagen, och dagen därpå skulle hon ta emot den kravlista som 65 svenska metoo-upprop sammanställt. Hon hade bråttom. Intervjun behövde gå snabbt, för det var kort om folk på kontoret.

– Det går influensa här, folk har 40 graders feber, säger hon.

Så vi gör en snabb intervju och bestämmer att vi hörs igen om ett par dagar, när hon har mer tid, för att fortsätta intervjun då. Men det blir inte så. För på onsdag eftermiddag blinkar det till i mobilen: ”Åsa Regnér avgår som jämställdhetsminister – har fått toppjobb i FN”.

Någon fortsättning på intervjun blev aldrig av.

Åsa Regnér föddes in i en familj där båda föräldrarna var intresserade av jämställdhetsfrågor. Hennes mamma, som växte upp i en arbetarfamilj med ganska små ekonomiska möjligheter, har varit av extra stor betydelse för Åsas syn på jämställdhet.

– Hon var smart och målmedveten och tog en akademisk examen, något som var extremt ovanligt för en kvinna från arbetarklassen på 1950-talet. Hon blev varse om att man som kvinna förväntas vara dubbelt så duktig som en man för att bli tagen på allvar, och på något vis så förde hon vidare den insikten till mig.

– Hon brukade säga: ”Har du en åsikt så driv den – men läs på, för du kommer att bli oerhört ifrågasatt.” Och det hade hon ju rätt i.

Har du varit med om det?

– Nej, för jag har läst på, och det tror jag har gjort att jag har blivit tagen på stort allvar. Men jag förbereder mig alltid; jag tar reda på statistik och jag vet vad jag pratar om. Och det gör jag också för att jag hela tiden vet att jag inte blir tagen på lika stort allvar som män som talar offentligt. Därför förbereder jag mig dubbelt så mycket.

Åsa Regnér tillsattes som jämställdhetsminister i Stefan Löfvéns regering 2014. Innan dess hade hon jobbat under Persson-regeringens jämställdhetsminister, arbetat som tjänsteman vid Justitiedepartementet, varit generalsekreterare i RFSU och senare även landschef i Bolivia för UN Women. Erfarenheter som förmodligen kom väl till pass när #metoo briserade i Sverige under hösten 2017.

– Det som många kvinnor vittnade om under metoo, förutom väldigt allvarliga händelser eller till och med brott, var ett kvinnoförakt och en systematisk förminskning av kvinnor. Och jag tycker att det är en av metoo-rörelsen stora vinster. För det är sådant som man känner som kvinna men det är svårt att bevisa. Men många vittnesmål under metoo satte ord på att kvinnoförakt faktiskt är någonting som finns i Sverige, och som arbetsgivare faktiskt har skyldighet att ta hand om om de ska följa lagar och regler.

Kan man lagstifta bort kvinnoförakt?

– Om man följde regelverket som finns runt sexuella trakasserier – ja, då skulle vi ju synliggöra kvinnoföraktet och ta itu med det.

Men?

– Säg att en kvinna, som har en tillfällig anställning och en låg status på arbetsplatsen, anmäler att en man med fast anställning och hög status på arbetsplatsen trakasserar henne, då ska arbetsgivaren ta itu med det enligt regelverket. Uppföljning och åtgärder och så vidare. Men det vi har lärt oss nu under metoo är att man inte alltid gör det.

Hur löser vi det då?

– Den chef som faktiskt följer regelverket måste få stöd när den plockar bort en högstatus-man med fast anställning som kanske drar in massvis med pengar till firman till förmån för en kvinna med mycket svagare ställning och vars anställning kanske upphör inom kort. Om folk följde regelverket så skulle man behöva ta itu med de där situationerna, och då skulle man också synliggöra hur det här könsförtrycket ser ut, hur det uppstår och vad som krävs för att göra något åt det.

Åsa Regnér har en son och en dotter i tonåren, och för henne har det varit viktigt att prata med dem om jämställdhet. När familjen bodde i Bolivia, på grund av Åsas FN-uppdrag, fick barnen på nära håll se vad som kan hända om man inte tar jämställdhetsfrågor på allvar.

– De fick se att det kan leda till att flickor inte får gå i skolan, att fattiga flickor säljer sina kroppar på gatan och att flickor tvingas passa upp på sina bröder.

Hur pratar du med din tonårsson om sexuella trakasserier och metoo?

– Vi har pratat mycket om det. Men som mamma till en pojke så vet jag att pojkar, liksom flickor, är väldigt empatiska som barn och det är viktigt att uppmuntra de sidorna. Det finns så många föreställningar om att män ska koppla bort vissa känsloregister, och därför tycker jag att det är väldigt, väldigt viktigt att tidigt uppmuntra och stödja mänskliga sidor – som pojkar har! Precis som flickor. Annars socialiseras, eller utbildas, de dragen bort.

Läs också: 10 klipp på kass kvinnosyn som visar att vi kommit framåt

Ungefär här hör jag hur någon viskar till jämställdhetsministern och jag förstår att vi kommer att få avbryta intervjun.

– Nu rycker de i mig här, jag måste sluta. Jag ber min assistent ringa dig för att boka in en ny tid så att vi kan fortsätta intervjun, säger hon.

Men det blir ingen fortsättning på intervjun. Två dagar senare blir det känt att Åsa Regnér avgår som jämställdhetsminister för att istället bli assisterande generalsekreterare för FN och biträdande chef för FN:s kvinnoorganisation i världen – UN Women.

Vem som tar över stafettpinnen som jämställdhetsminister i Sveriges regering vet vi inte än, men vi vet att vi kommer att få se mer av Åsa Regnér även i framtiden.

Läs också: Så många länder har haft en kvinnlig ledare – Sverige är inte ett av dem 

Läs också: Veronika överlevde våldet: ”Jag kräkets på toan av ren ångest”

Läs också: Ann Söderlund om kvinnlig orgasm: ”Varför är det klart när mannen kommer?”

Foto Regeringen, IBL