Titta på den här bilden som föreställer min kompis
Eva E som glatt smaskar i sig rysk kaviar som om hon aldrig gjort annat. Hennes man,
Filip, hade fått ett kilo av den ryska delikatessen i present och
Jonas och jag bjöds över för att
svulla kaviar, toast och champagne en
måndagskväll. Vi åt tills vi inte orkade mer och då fanns det ändå kaviar kvar. "
Jag ooooorkar inte mer, måååååste jag äta upp allt på tallriken", hörde jag mig själv sucka och stöna. Javisst, upplevelsen var både glammig och osvensk och härlig.
Men:
Så här tycks de flesta - särskilt diverse TV-produktionsbolag* (ytterligare ett senast för några veckor sedan) tro att vi lever här i Moskva varje dag. Tyvärr blir de alltid lika besvikna när de inser att born Swede always a Swede. Jag har svullat rysk kaviar två gånger, min kompis Torun kanske 10. Det blir inte mer än så - vi svenskar är liksom inte lika glamourösa som våra ryska medsystrar (och inte lika rika som dem (eller jag menar deras män) för den delen). Tänk på det när ni castar folk till era produktioner. Ett litet tips bara.
************
*Ny serie om glammiga Moskva ska produceras. Kan tyvärr inte avslöja namnet även om jag nästan är på vippen att göra det ändå. (Tackade nej till att medverka).
Mums, gott var det ju!
Tänkte snart lägga upp lite
best of India-bilder, men tills dess, håll till godo med denna. Tyckte uppenbarligen att det var en god idé att massera fötterna och smalbenen inför stundande långflight och missade lite att jag var omringad av 100 muslimska män. Det påminner mig iofs om när jag skulle sätta på mig stödstrumpor (!) på väg till
Dehli från
Moskva och blev tvungen att ta av mig jeansen på toaletten inför chockade, ryska kvinnor. Trodde inte de var så pjåskiga faktiskt, men där hade jag fel. Det var ungefär som när jag gick på college i USA som 20-åring och fastnade med armen mellan sängen och väggen (ja jag hör hur det låter) och endast hade på mig lång-tisha och underbyxor. Min rumskompis Amber Dillard vägrade av den anledningen (min nakna uppenbarelse) att hämta en stor och stark rugbyspelare som skulle kunna dra ut sängen. Så där låg jag. En liberal svensk med en klämd arm.
Goa är ju... väldigt speciellt. Mycket yoga och meditation och så alla hippies som kom till orten -72 och som stannat kvar och som idag syns på stranden med en tandtråd mellan skinkorna och ett fågelinfluensa-munskydd för de främre delarna. Och så alla dessa kids överallt. En kväll när vi kom hem hörde jag ett gäng indiska ungar snacka ryska. Bra ryska! De pratar med en rysk turist, jag stannar till (trots att min turistmage helst hade velat gå hem om jag ska vara ärlig) och börjar stapplande snacka ryska med barnen och tittar sen på den ryska mannen och säger nåt i stil med: "wow, är det inte fantastiskt, de här indiska ungarna har lärt sig ryska, va?!" Den ryske mannen rycker på axlarna och tar en cigg och ropar på sin
Tatiana eller vad hon nu kan ha hetat. Då byter ungarna till franska, sen engelska, sen tyska och till sist sjunger de en japansk sång för mig hållandes varandra (och mig) i handen - rörande. Men nu ser den ryske mannen om möjligt ännu mer uttråkad ut, gäspar, sätter sig på scootern och drar utan ett ord.
När jag sedan sitter på toan resten av kvällen (ursäkta min frispråkighet här, men ni läsare har ju sett min rumpa redan, så what the heck) funderar jag över detta: Hur kommer det sig att en ryss inte blir imponerad eller glad eller rörd eller berörd på något sätt när någon annan levande varelse lyckats lära sig deras krångliga och otillgängliga språk, hur kan man liksom inte bry sig? Och hur kan man inte svara "jasså, gör du, vad kul" på mina åtskilliga "är du ryss, jag bor och arbetar i Moskva" till ryssar jag träffar på mina resor?
Jag förstår mig inte på det ryska folket.
Nu är jag på säker mark i Sverige igen några dagar innan avfärd mot Moskva och kan återigen konstatera att Sverige känns som ett väldigt praktiskt land. Typ så. Kommer aldrig mer äta indisk mat, det är ett annat konstaterande. Resan var fantastisk! Men jag var oerhört trött på slutet (som sagt: magsjuka och 48 timmars flight ink 8 timmar på Abu Dhabi flygplats). Jag var så trött att jag höll på att hamna på planet till Sydkorea istället och var in i det sista osäker på om det verkligen var Moskvaplans-kön jag stod i. Men när jag nådde fram till planet blev jag dock säker på min sak, titta noga.
Yogaläger eller inte: antalet par "skor" av märket Crocs är inte direkt färre bara för att folk här i Goa (läs: Goa-hippies) går omkring i svepande kjolar, tusen armband, tatueringar, hår till rumpan och (den där saliga blicken). Snarare tvärtom. 4 par Crocs utanför min Vinyasa Flow-class for beginners i morse.
Jag har ju tidigare rapporterat att ryssarna tar över (Alperna osv) och att de även befinner sig i Kashmir här i Indien. Men om du verkligen vill uppleva ryssinvasionen IRL föreslår jag en tripp till Goa. Ryssarna utgör inte på något sätt hippieklientelet och de syns inte till på mitt yogacenter, nej, de kör högklackat och vodkashots även här. Men de är många. Väldigt många.
Nu ska jag förbereda mig för min meditationskurs.
"Nemaste", som vi säger här i Goa.
Den här saliga/salvelsefulla blicken som alla yogisar går omkring med och som utstrålar: "här är jag, en yogi, jag har hittat ett inre lugn," den har jag ännu inte fått till.
De gillar att släppa väder, indierna. En liten iakttagelse bara i all enkelhet.
På flygplatserna är säkerhetskontrollen separerad för män och kvinnor, men jag är ju lite längre än medelindiskan så jag får inte plats i den anpassad för kvinnor. Mycket roligt, tyckte de vackra damerna med handmålade händer och prickar i pannan.
Även de burkaförsedda kvinnorna i muslimska Kashmir tyckte att jag var rolig, eller, de skrattade i alla fall när jag utmattad av mat och mage och värme och kyla och Indien! böjde mig ner och råkade visa (en ganska stor) glipa av min rygg (och kanske lite av rumpan). Genast var ett gäng kvinnor i burka framme och drog upp byxorna (de hänger på rumpan efter 8 dagar med ett gäng aussie snowboard-dudes, ni fattar…) och ner tröjan och skrattade hysteriskt.
N Dehli. Vilken stad. Ett gäng utsmetade byar, galen trafik och mat och kryddor och människor och rickshaws och kossor och hästar och bazarer och Olle från H&M som gav mig lite guidning i alla fall. Tack för det.
Nu är jag i Goa och försöker bli en yogi.
Det här är min nye vän
Raja, han är före detta terrorist och medlem i
nationalistorganisationen JKLF (Jammu Kashmir Liberation Front). En dag kom Raja på att han ville leva ett fredligt liv och lämnade JKLF och öppnade istället ett hotell (well) i
Gulmarg och tar hand om hemlösa barn och västerlänningar som vill bo billigt (och röka på, västerlänningarna alltså).
"Probably the most interesting person in Gumlarg... which means that he is probably the most interesting person in Kashmir... which means that he is probably the most interesting person in India... which means that he is probably the most interesting person in the world...," som en typisk, stenad och lättimponerad av allt som inte är USA (ni kan väl typen?) - västkustamerikan uttryckte det hela.
Alltså, jag är medveten om att det är borskämt att klaga, men en dag till med indisk curry,gammal coca cola och kallt ris och jag vet nog inte riktigt vad jag tar mig till. Igår kunde jag inte ens tänka tanken att pallra mig till en restaurang för att äta, just det, se ovan, så istället beställde jag kallt ris med några hårstrån, kall soppa och bröd som sett sina bättre dagar någon gång under 2009 till rummet. Med humöret på topp tog jag efter den delikata måltiden min ena stav i handen och dunkade den hårt, hårt i väggen och skrek till våra ryska grannar att "shut the f... up," men ingenting hände, naturligtvis.
De första fem dagarna i Gulmarg har varit fantastiska med snö och sol och intryck och massa bra citat och bilder till våra artiklar, men nu har några av oss åkt på "the Dehli Belly" och tja... om 2 dagar bor vi på en husbåt i Srinigar, Kashmirs huvudstad, sen är det dags för åtminstone en måltid på Pizza Hut i New Dehli innan jag drar vidare till Goa och västerländska toaletter. Can't wait.
Jag vet inte om det är de eluppvärmda madrasserna som gör det, men vårt hotell verkar vara "rysshotellet". Våra högljudda grannar hann inte mer än flytta ut igår, förrän ett nytt gäng - lika högljutt - flyttade in.
De väcker känslor till liv, ryssarna här i Gulmarg. Och ger näring till entreprenöriella initiativ:
PS: till mina kompisar som försöker messa: ingen teckning än på några dagar!