Efter att ha jobbat med Itrim hela hösten och minskat massor i omfång är det dags att lägga ner denna blogg, ta ett glas vin och en köttbit och koppla av. Inte helt förstås. Jag fortsätter med Itrim. Men grundkursen på 12 veckor är slut. Jag har kommit mer än halvvägs mot mitt mål på tre månader och har fem månader kvar. Jag hör av mig längs vägen via ny blogg, twitter eller i tidningen.
Igår hade vi läsarkväll i Louis Vuittons butik. Läs mer om det på öppningssida. Där serverades champagne från Moët & Chandon och små goda tilltugg. Dessutom fick jag pimpa en väska med mitt monogram och se en riktigt mästersömmerska skapa nya väskor.
Nu blir det riktigt farligt för mig att gå till gymet. Sturebadet har fått två nya stjärnkockar: Christan Hellberg och Carl Ljung. De har båda vunnit årets kock och på Sturebadet ska de fokusera på nordiska och orientaliska smaker. Restaurangen har delats upp i två delar, den nordiska i vitt och den orientaliska i mörka träslag. Frukosten förblir som den alltid har varit: underbar efter en svettigt träningspass!
Den mörka delen av Restaurang Curman
Den ljusa delen med vita Malmstensstolar
Det lär dröja länge innan krogarna i Stockholm skaffar pallar som man kan ställa sin handväska på. Och jo, det finns faktiskt lite varstans ute i världen på fina restauranger.
Men här är en praktisk manick som man inte visste att man inte kunde leva utan: väskhängaren.
Snyggast design har naturligtvis Chanel i lyxigt svart.
Väskhängaren blev plötsligt oumbärlig.
Om man skulle kunna mäta ökat välbefinnande i procent efter träning så skulle mitt öka med 100. Det är svårt att komma iväg men underbart att komma igång. Och efteråt känner jag mig som modellerna i Sonia Rykiels vårmodeshow.
Foto: Olivier Degoulange
På ELLE jobbar vi redan med nummer 1/2010 och förberedelserna för ELLE galan i slutet av januari. Och snart är mina 12 veckors rivstart med Itrim slut. Jag har både mått bra, motionerat och närmat mig mitt önskade mål. Men jag är inte där ännu och nu börjar det allra svåraste, att trappa upp och äta bra mat och lagom mycket. Det blir ett äventyr i sig. Jag ska ju fortsätta med Itrim i ett helt år. Så jag har många månader på mig att bryta mina gamla vanor. Tills vidare tar jag en dag i sänder och försöker se en tydlig bild framför mig när jag får på mig de där snäva svarta jeansen som jag köpte när jag startade. De går inte riktigt ännu, men i min fantasi sitter de redan perfekt.
Det börjar närma sig allhelgona. Halloweeeeeen. Det är mörkt och ruggigt ute och skräckfilmer på TV och nu fick jag den här skickad till mig.
Är det så här jag kommer att bli när jag är klar med min diet?
Just nu känner jag mig mest så här, förvarad i burk med formalin:
De här monstren går visst att ladda ner från Itunes store till Ipod och Iphone. Det finns säkert andra läskiga applikationer också. Jag vågar inte titta.
Det är Burberrytid. Tweed i grått, beige, peppar och salt. Jag njuter av det grå och av kycklingsoppa.
Middag hos vänner med känsla för gourmetmat: Först champagne och till det pain rich i skivor stekta i smör; några toppade med ljuvlig tapenade, några med ost kryddad med örter. Sedan bjöds melon med parmaskinka, buffelmozzarella och små röda och gula plommontomater i olja och kryddor, en exklusive salami och röra av tomater och lök. Efter det en perfekt stekt biff skuren i skivor på ruccolabädd med citron till. Desserten var en himmelsk tiramisu. Men det var inte slut där. Efter maten dök de mest delikata praliner upp inköpta på La Durée i Paris till en perfekt cappuccino.
Kunde jag stå emot? Absolut inte. Jag smakade på allt och drack ett glas skumpa och två glas rött vin.
Mådde jag dåligt efteråt? You bet!
Efter en rätt orolig natt, med massor av vatten och två alvedon känner jag mig nästan som mig själv igen.
Idag är en annan dag och mitt chokladpulver har väl sällan smakat så gott. Tryggt och hemvant! Jag får se gårdagen som ett experiment och läsa om några kaptitel ur boken Gå ner i vikt med kognitiv terapi. Jag har faktiskt också tränat upp en bra förmåga att äta med ögonen. Jag kanske borde börja använda mig av den också ...
Att gå bort på middag och se folk njutningsfyllt ta för sig av andbröst med kantareller i gräddsås följt av äppelkaka med vaniljsås är inte lätt. Det är så svårt att det nästan inte går. Jag kan ändå inte tacka nej till inbjudningar. Jag vill att livet ska vara som vanligt även om jag äter på sparlåga. Men det är det faktiskt inte. Livet är lite förändrat och jag är tröttare än vanligt nu när jag levt så här i 50 dagar. Däremot är det skönt med de strikta rutinerna och att komma hem dessa mörka kalla oktoberdagar till levande ljus och sköna hemmakvällar, gärna med
ELLE Interiör.