Först och främst: det är krokus i parken här. Bara en sådan sak. Första (eller andra mer nogräknat) dagen på London Fashion Week (LFW) sågs bland andra:
*
Ann-Sofie Back hantera odöda
Inspirerad av 80-talets splatterfilmer (liksom inför våren) vilket framför allt framgick i styling. Modellerna kom hasandes nedför podiet som små Drucilla-kloner i vita ögonlinser och Mitt så kallade liv-garderob. Mycket streetigare än den classysexiga våren, i form av Freddy Krueger-rippade jeans och klänningar.
*
Armand Basi One uppdatera haremsbyxan
Den nya unisexen fortsätter att manifesteras på catwalken. Klassiskt kvinnliga plagg avkönas och möts i en silhuett som känns lekfull och har utvecklingspotential. Rockabillypojkar möter synth möter andra världskriget; bäst i pennkjolen med ben, ännu en version av drop crutch.
*
Inte Hannah Marshall på grund av dålig schemaläggning
Missade Hannah Marshall då schemat krockade med Back/Jensen, en suck till den oorganisationsförmåga som råder.
Ipso Facto göra en spelning under Marshalls presentation, hade velat höra.
/// E*
Londons nya stjärna Hannah Marshall designar med svärta och lite dramatik.
Rosa aprilhimmel i februari. Fint från pressbussen som tar oss mellan visningarna.
Lite starstruck efter Vivienne Westwood. Fick hälsa på bästa Anna Piaggi och ta i hand. Big, grande, stort.